Jag behöver DIN hjälp!

Jag ska göra en liten undersökning för eget intresse och som kommer att läggas ut här i bloggen framöver. Vill du hjälpa mig?

Allas svar är av intresse vare sig ni har en kamphundsras själva eller inte, ni kan lika gärna vara utan hund helt! Jag vill ha eran åsikt!

Här kommer frågan:

VAD ÄR EN KAMPHUND FÖR DIG?

Svara så knkret ni kan utan att väga in för och nackdelar med raserna. Jag vill bara att ni förklarar vad en kamphund är för dig.

Lämna kommentar här i bloggen, era svar/reflektioner kommer sedan att sammanställas och eventuellt publiceras här på bloggen och jag är mycket tacksam för att ni vill hjälpa mig :)
För er som inte vill att andra ska se erat svar går det bra att maila till mig också på: mia@hundia.se

Snälla! Ta er tid att svara det betyder mycket för mig! Och vem vet, kanske kommer någon utav er att vinna ett pris för att ni deltar i undersökningen.....

Valpmys med liten Staffordshire Bullterrier!

Min sambos bror och tjej har skaffat en staffordshire bullterrier som nu är 5 månader gammal. Sauron (min amstaff) fick i helgen träffa Bailey efter en tids sjukdom hos lilla valpen.
Bailey blev tokkär i Sauron och Sauron var som vanligt väldigt duktig med valpen.
Bailey pussade och pussade och pussade och pussade Sauron i ca 30 minuter och Sauron bara försökte nonchalera hans uppspelthet.

Efter ett tag tyckte Sauron att det började bli jobbigt så då började han busa/uppfostra Bailey och valde att börja gräva för att rikta Baileys intresse däråt istället för upp i ansiktet, det var en vinnande startegi!
Det är så roligt att se hur de samspelar med varandra och framförallt tillsammans med valpar.

Vuxna hundar har ett enormt tålamod med valpar och Sauron har en bra fallenhet för att ta hand om och uppfostra dem precis som det borde uppfostras, utan fysisk bufflighet. Han är så superduktig med små valpar!

Efter valpmyset sov han gott och det tror jag att även lilla Bailey gjorde.

Fredags massaker alá Sam

Klart man köper små gråa råttor med pip i åt råttjägaren Sam...vad tror ni han tyckte om dem?
Något som verkar vara mycket vktigt för Sam när han får pipleksaker är att pipen ska bort, för när pipen väl är borta är leksaken död, logiskt med tanke på hur det funkar i verkligeheten.
Men idag gick han steget längre, det blev en liten råttmassaker utav det hela!

Att stryka medhårs....

Efter gårdagens föredrag med titlen: VAD ÄR EN KAMPHUND har jag mycket i huvudet som behöver komma ut.
Föredragshållare var en man vid namn Krister Gustén, han är aktiv i Svenska amstaffklubben och amstaffägare.
Som en liten guldkant hade vi en man vid namn Ludvig med oss i åhörarskaran som skulle visa sig vara en man med sund syn på uppfödning & innehav utav kamphundsras.

Vi var ett litet gäng på 12 personer med blandade hundraser vilket var roligt.
Jag hade stora förväntningar på föredraget, jag ville ha raskunskap, nya synvinklar och fick lite utav inget!

Jo, nya synvinklar fick jag allt - inte trodde jag att jag hade hamnat på ett föredrag där vi skulle behandla andra som syndabockar och göra samma misstag som alla andra gör när de kallar våra hundar för mördarhundar.
Ett tag ville jag bara ställa mig upp och skrika hallelulja...inte för att att jag gillade vad som sas utan för att hela stämningen känndes nästa sektlikt, ja, jag vet det låter hemskt att säga så men stämningen över att glorifiera amstaffen var påtaglig.

Jag hade i mina förväntningar utav kvällen föreställt mig en objektiv bild utav kamphunden. Jag hade förväntat mig saklig fakta och erfarenhet utav kamphundar. Jag hade förväntat mig diskussioner kring deras roll i samhället, problematik och användning.



Vad jag fick var så mycket mer...men inget utav det ovan nämda.
Jag kommer ta upp lite utav det som sas om Amstaffen, för det var i princip enbart denna ras utav alla kamphundsraser som diskuterades. Jag kommer att skriva mina egna åsikter om det som sas och min mening är inte att smutskasta de som var på föredraget eller säga att deras meningar kring ämnet är fel. Jag kommer ta upp fakta som jag har fått genom utbildning och kurser för erfarna hundutbildare och raskunskap. Kanske är min erfarenhet inte det samma som din och det respekterar jag men jag kan inte respektera en glorifiering utav en ras som har så mycket mer inom sig än vad som kommer fram - och det ifrån människor som äger och älskar dessa hundar. Borde vi inte upplysa även om negativiteten kring rasen och hur det är att äga en kamphund?



Håll i hatten för nu börjar det.....

1. Amstaffen som ras passar alla!

Det är inte min åsikt. Amstaffen må vara en underbar följeslagare och familjemedlem men vem som hellst bör inte skaffa en sån här ras. Man kan säga att de är soffpotatisar och att de trivs bra med det, men så upplever jag det inte. Amstaffar är arbetande hundar som behöver få använda sin muskulösa kropp på ett utmanande sätt, att ha en amstaff innebär ett aktivt liv och mycket fördomar. Man måste älska rasen och förstå hur den är för att också kunna möta sammhällets frågor, både de positiva och de negativa.


2. Amstaffen är inte avlad för kamp

Ja, detta var en utav de största punkterna under föredraget. Att mörka ner amstaffens bakgrund och nu gå ut och säga att det är en familje och sällskapshund är ett stort misstag i mina ögon. Att sen få höra det från en aktiv medlem i svenska amstaff klubben fick mig att häpna!
Det är sant att amstaffen inte framavlas för kamp idag, men hur ser deras rasbakgrund ut...har det inte där funnits hundar som framavlats för kamp? Härstammar inte amstaffen ifrån Pitbullen som vad jag vet avlades för boskap/hundkamp?
Kan man då säga att bara för att man valde ut vissa rekorderliga exemplar utav pitbullen och avlade vidare på dem har fått bort kamphundsbakgrunden i amstaffen?
NEJ! Att försöka glömma bort och göra deras arv till något det inte är tycker jag är en farlig väg att gå.
Man måste framhäva hundarnas arv, vad som kan finnas under ytan och hur man hanterar det. Hur fina, gulliga, trevliga, sammarbetsvilliga, träningsbara, soffpotasisar, kelgrisar de än är, så tycker jag att om man älskar rasen är det lika viktigt att lyfta fram, förklara och upplysa om genetiska dispositionerna inom olika raser, både positiva och negativa.



Att ta en jack russell, ändra namn på den och välja ut exemplar som är trevliga, lugna, mindre ettriga och sen säga att det är en familje/sällskapshund som inte avlas för att döda är i princip samma sak. Visst man kan dämpa vissa delar utav hundens förprogrammerade beteenden men man vet ju inte alltid vilka gener som slår igenom i slutändan. Så jag tycker inte att jag kan säga att min extrema döda hund (jack russelln) inte har något döda kvar i sig "bara" för att jag har valt att avla på hundar med lågt döda intresse gör att det försvinner, det kan mycket väl ligga där under ytan och komma fram i olkia situationer...vore det inte bra att då veta att jack russelln är framavlad för att döda sina byten, de är förprogrammerade på att "veta" att fångade byten behandlar vi så här. Det finns i dem, men vissa har bättre förutsättningar för det än andra.
Det finns alltid variationer inom en ras såklart men det jag vill poängtera är att man inte bör glömma bort en hunds arv och genetik när man pratar om sin ras.



3. Blandraserna sabbar för renraserna

Alla som köpt en amstaff utan stamtavla har en blandras, så enkelt är det. I alla situationer där stamtavla är ett måste kommer din hund alltid vara en blandras och det stämmer. Du vet ju faktiskt inte till 100% att just din inköpta Amstaff är renrasig! Jag vet att det nästan alltid skrivs renrasig amstaff och när man sen läser lite mer står det utan stamtavla, ja tyvärr, du har köpt en blandras. Jag är verkligen inte emot blandraser, jag har en själv (Sauron). Jag köpte en amstaff, jag ville ha en amstaff, jag såg en amstaff när vi åkte och kollade på valparna. Jag regestrerade en amstaff i jordbruksverket, jag anmälde en amstaff till försäkringsbolaget. I mina ögon var han en renrasig amstaff utan stamtavla men nu förstår jag att det ställer till stora problem för den renrasiga amstaffen med stamtavla. Hur blir det då igentligen med rasstatistiken? Om en amstaff blandning (alla utan papper) behandlas för en åkomma så kommer ju den att hamna i amstaff statistiken. Alla våra blandraser kommer att påverka försäkringsgrupper, standard och media. Detta var en punkt som jag kunde förstå och verkligen tycker är fel. Alla blandraser borde hamna under gruppen blandraser för att inte påverka de renrasiga hundarnas statistik och sjukdomshistoria. Vi vet ju faktiskt inte vad det är för raser i våra blandraser även om vi köpte en amstaff, det kan ju lika gärna vara någon/några av de andra raserna som ger sjudomen och då blir det fel i statistiken.
Ludvig (mannen med bra information och erfaren amstaff/staff uppfödare) hade en önskan om att man skulle sluta säga att jag har en amstaff och istället säga att man har en amstaffblandning, jag har själv sagt att jag har en amstaff fast utan papper så jag vet ju inte riktigt vad det är i honom och det kommer jag att göra i fortsättningen också.
Jag förstår frustrationen hos de som äger renrasiga amstaffar. Jag förstår att man vill att alla vi med amstaffblandisar säger att vi har blandraser, jag förstår att man inte vill ha blandrasernas statistik i sin renrasiga statistik.
Jag förstår det. Men på föredraget igår blev det en nästan hatisk stämning gentemot idioterna med blandraserna. Ja, precis så sa dem. Idioterna som går och säger att de har en kamphund, idioterna som tycker det är tufft att säga att man har en kamphund.



Jag har en kamphund, jag har en kamphundsras, jag har en amstaffblandning och det är precis vad jag har! Att säga att man har en kamphund klingar ju olika i åhörarens öron, allt beror ju på vad man har för resonemang kring en kamphund, vad är en kamphund? Vad betyder ordet kamphund för dig?

Jag fick frågan igår - vad är en kamphund för dig?
Jag tog ett tag på mig att fundera innan jag svarade men mitt svar blev:
En hund som igrund och botten är avlad för att kampa, det är en kamphund för mig, och i den bemärkelsen har jag en kamphund.
I mina öron klingar kamphund fint, det är inget fult som man ska sticka under stol med. Min hundras/mina hundraser är i grund och botten avlade för kamp...punkt slut!
Det betyder ju inte i sig att han vill kampa med alla hundar & djur han ser men dispositionen för att kampen (i jakt syfte!) slår igenom i olika situationer mer än vad det gör hos tex en shih tzu (tempelhund, åt lik förr i tiden)den chansen är stor eller i alla fall befintlig.
Många har sagt till mig att man inte ska kalla sin hund för kamphund eftersom en kamphund kampar&slåss med andra hundar i hundfighter och dem har rätt. Men jag har valt att använda mig utav benämningen kamphund just för att jag vill ändra på dess negativa klang, en kamphund är inte för alla en hund som tvingas slåss, en kamphund är för mig min hund som jag älskar över allt annat och som är min bästa vän.

Nu menar jag inte att vi ska måla fan på väggen men jag tycker att vi alla inte ska försöka försköna amstaffen och "glömma" bort dess arv.



Jag tyckte också (och påpekade) att den hatiska stämningen gentemot oss alla med amstaffblandningar inte var okej, visst finns det en jädra massa rötägg med amstaffblandningar men det finns många seriösa hundmänniskor som vill hundens allra bästa, med just amstaffblandning, att förskjuta och smutskasta oss alla leder ingen vart. Jag tycker att alla dessa maänniskor med amstaffblandningar ska uppmuntras til sitt ägande utav hunden, jag menar man kanske faktiskt är som jag var: jag köpte en amstaff utan papper.....ska jag då behöva skämmas för att jag smutskastar rasen?
Jag förstår problematiken kring blandrasaveln på dessa raser och det är inget jag står bakom men nu har jag en amstaffblandning och ska jag bara för det hamna utanför?

Att försöka hitta syndabockar, vare sig det stämmer eller inte, gör ju bara att man själv blir som de som hatar kamphundar. Trångsynt och elakt! Att smutskasta och snacka skit om alla med blanras utav kamphundstyp känns lite overkill. Visst det finns mycket problem, men hur det än är så finns det många seriösa med kamphundsras, de kanske borde få vara med i gemenskapen, vi kanske skulle sprida kunskap till dem om raserna och ta lärdom utav dem?

Det togs upp massor mer under kvällen som jag skulle vilja diskutera mera men jag känner att detta inlägg aldrig tar slut i sådana fall så jag bryter här. Kanske kommer jag inte kunna hålla mig utan göra ett till inlägg, vem vet.



Summering:

En amstaff är en mycket trevlig, social och energisk hund med otroliga egenskaper som förtjänar ett fint rykte, dock bör man alltid i samband med hundar oavsett ras eller rasgruppstillhörighet komma ihåg vad som ligger i dess arv, detta tycker jag att man som hundägare gör av respekt och omsorg utav sin hund så man vet vad man handskas med och varför vissa hundar reagera och handlar som de gör.

Blandrasavel finns i stor utsträckning inom kamphundsraser vare sig vi vill eller inte, att förskjuta de med kamphundsblandningar tror inte jag löser något i längden utan låt dem få känna gemenskap och förståelse, hjälp dem på vägen istället för att hålla dem utanför. Självklart står jag inte bakom blandrasavel på dessa raser men jag tycker absolut inte illa om de blandraser som finns.

Föredraget var en stor besvikelse just för att titeln på den inte överrensstämde med innehållet. I själva verket var detta föredrag ett sätt att rentvå amstaffen (renrasen) och försöka hitta ett substitut att skylla på (blandraserna med amstaff). Inga problem i sig men det var inte ett föredrag om vad en kamphund är, eller i alla fall så motsvarande det inte mina förväntningar.
Annars lärde jag mig mycket om helt andra saker, jag fick en inblick i hur amstaffägare och andra hundägare diskuterar och propagerar för kamphundar. Det var både intressant och chockande på en gång...ja, man kan säga att jag lärde mig oerhört mycket fast inte om det jag trodde!



Som avrundning vill jag bara säga att jag är väl medveten om problematiken kring dessa raser och hundägarna. Jag vet vad de ställer till med och hur de behandlar sina hundar och ryktet som blir utav det. Jag träffar många kamphundsblandningar som har problem, men jag sticker inte under stolen med det utan man försöker ta tag i problemen istället. Hundarna finns här och det är inget man kan göra någonting åt utan nu får man brja handla istället och hjälpa till.

Ni är inte tvingade till att hålla med, jag presenterar ingen sanning utan detta är mina personliga åsikter baserat på utbildning, erfarenhet och mycket intresse.
Jag hatar inte eller ser inte ner på andra som tycker olika, det har man rätt till, men fakta, raskunskap och ödmjukhet kommer man ganska långt med i kampen för kamphunden!

Citat/Ordspråk

”All sanning passerar tre stadier. Först förlöjligas den, sedan blir den starkt kritiserad för att slutligen accepteras då den har bevisat sig själv.”
(Schopenhauer)

Klokt citat - det ger mig många funderingar och tankar kring hundträning men de tankarna håller jag för mig själv tillsvidare :)

Tre små ord säger så mycket

Inför kommande kamphundskurs som startar i januari bad jag deltagarna att beskriva sina hundar med max tre ord. Jag tänker skriva ut dem här i bloggen för jag tycke att de gjorde det så bra! Dessutom kan man bara genom att läsa deras ord få mycket information om hundarna och ägarna så det var jätteroligt att få alla svar :)

* Pratsam, mysig & livlig
* Gofis, lugn, ängslig & skör (fyra ord men ändå en bra beskrivning)
* Osäker, stark & intresserad
* Lycklig, livlig & fjantig
* Kraftig, busig & social
* Snäll, gosig & speciell

Sist har vi en deltagare som fick mig varm inombords när jag läste hennes 3 ord som skulle beskriva hennes hund:

* MIN BÄSTA VÄN!



Tyckte denna fina bild, som Emmeli Orrefjord har tagit, avspeglar deltagarens fina ord om sin hund...MIN BÄSTA VÄN

Helg gottis för 2 & 4-benta

Klart både vi och hundarna skulle få äta gotti till helgen. Jag köpte 2 oxkotor till voffarna som jag vet att de älskar (deras magar gillar det inte lika mycket), de fick inte tugga slut på dem för då vet jag att jag får springa in och ut hela natten så de fick smaska en stund och sen tog jag bort dem....ungefär som när jag bara får äta godis på fredagar & lördagar och dessutom med begränsad budget!

Sam, allas favorit terrier!

Ja, lilla Sampe är storfavorit som sovsällskap. Det är inte ofta Sam är den som hoppar upp och lägger sig nära någon annan hund utan oftast är det de andra hundarna som väljer Sam som sovkudde...men när vi inte är hemma brukar Sam hoppa upp brevid Sauron och lägga sig till rätta. Han är nog allt lite mjukis när han tror att ingen ser :)

Saurons Berikningskurs i bilder

Under Berikningskursen i fredags lyckades Lydia ta lite bilder på Sauron när vi körde födoberikning, här kommer dom...


Här väntar vi på att Linda Atmer ska dela ut olika "objekt" som vi skulle presentera för hundarna och sen observera vad de gjorde med dem. Sauron undrade nog vad som stod på..


Här har jag presenterat vitkål för Sauron, han tog den, skakade den och sen finfördelade han bladet. Efter det tyckte han att han var klar.


Efter vitkålen fick han en hel banan, oskalad och oöppnad. Den tog han, skakade tills den gick sönder, smakade lite och insåg sen att banan inte var något han skulle äta. Lite roligt var dock att det var med 4 leonberger och samtliga la sig ner och smaskade banan. Utöver alla leonberger var det Sauron (amstaff), Biffen (blandras) och en Dalmatiner med, ingen utav dessa tyckte att bananen var ätbar.


Här får Sauron en hel citron, jag presenterar den - Sauron går fram, smakar och...


URK! Sauron fnös när han hade bitit lite försiktigt i citronen och insåg direkt att den inte var god och lämnade sedan citronen ifred :)


Äntligen något som går att äta! När ägget presenterades tog Sauron det i munnen väldigt försiktigt, precis som om han visste att det skulle krossas om han var för hårdhänt. Han tappade det flera gånger och tog upp det varligt igen. Sen tryckte han försiktigt till med ena hörntanden och ägget sprack. Då la han sig ner och slickade i sig allt innehåll och sen smakade han på skalet men det valde han att spara till någon annan.


Här har ni Saurons fina skörd och konstverk, han verkar gilla att finfördela. Från vänster: vitkål, banan, citron & äggskal



Utöver detta så fick vi göra ett lektest där vi skulle starta en jaktlek med hjälp av en dutt (fleeceleksak i lång lina) och vi skulle vara helt tysta, vi ville se vad hundarna gjorde när vi som hundägare inte blandade in någon form av social lek med hunden. Det vi tittade på var hur hundarna jagade efter föremålet, hur de greppade och vad de gjorde när de hade greppat den.

Dagen avslutades sen med revirberikning där Linda hade preparerat ett område, som vi tidigare hade fått i order att rasta våra hundar på, med en massa olika saker. Detta var mycket intressant och roligt eftersom hundarna var på känt område men med en hel del okända föremål/dofter. Här tittade vi på vad de valde att undersöka, hur de undersökte och vad hundarna valde att göra med sakerna.

Kursen mycket bra och Linda Atmer var en mycket bra föreläsare/instruktör och jag fick med mig nya tankar och ideér hem ifrån Berikningsdagen. Sauron sov sött och var mycket nöjd efter denna dag också.
Håll koll på www.hundia.se, vi kommer nämligen att starta en Berikningskurs i vår/sommar bara för er och era hundar!

Att bara få SKROTA runt...

Ja, att bara få skrota runt var den frasen som fastnade i mitt huvud efter berikningskursen med Linda Atmer hos Hundia i Motala, som jag var i väg på i fredags. Känner redan nu att detta blogginlägg troligtvis kommer ta upp många olika ämnen och kan kanske bli en aning rörigt för er läsare, men jag hoppas ändå att ni på något sätt ska kunna se en röd tråd genom inlägget...jag ska i alla fall göra mitt bästa!

Berikning i sig är ett väldigt stort ämne som jag inte kommer gå in på djupet på utan jag kommer lyfta fram det som fastnade i mitt huvud och det som jag känner är absolut viktigast att plocka fram...

det leder oss in på min bloggrubrik: Att bara få SKROTA RUNT...
Vad menas med det?

På vilket sätt får våra hundar göra det?

Kan vi ändra något i vårat sätt att vara med våra hundar så
de ska kunna få ha ett privatliv?

Min första tanke går till ett "problem" som jag ofta stöter på när jag träffar hundägare, oavsett ålder, ras eller utbildning...jag har träffat massor med hundägare som tror att man på promenad med sin hund ska ha hunden vid sidan (fot) i mycket kort koppel under hela promenaden och hunden ska bara få gå och nosa, kissa, bajsa när vi tillåter det, annars ska hunden bara gilla läget och gå i vår takt i kort koppel intill vår sida utan att protestera och vara nöjda med det.



Jag måste också nämna att alla dessa hundmänniskor oftast söker hjälp för att deras hundar drar i koppel - vilket inte är så lustigt tycker jag. Hunden lever i princip som en slav. Där den bara får göra som jag vill...jag som människa bestämmer över min hund, jag som människa är den som bestämmer och hunden ska bara finna sig i det, visst är det väl ofta något man hör i hundkretsar, men varför ska det behöva vara så?

Har vi någonsin tänkt på vad hunden vill? Vad hunden måste få göra för att må bra? Vad känner våra hundar & vad upplever dem i en sådan situation?
Har vi någonstans faktiskt glömt bort att hunden är ett djur, med medfödda naturliga beteenden som den måste få utlopp för precis som vi människor har andra behov som vi måste få göra för att må bra - varför ska hunden bara rätta sig efter oss? Varför har vi fått för oss att vi ska köpa hund för att sen bestämma allt den ska få göra?

Tänkte än en gång belysa ämnet om varför just DU har hund? Sätt dig ner och ta en funderare på vad din hund uppfyller i ditt liv, vad ni har för relation och vad du vill att din hund ska ha för liv?

Fundera sen på om erat gemensamma liv ser ut som du föreställer dig och som du tror gynnar er båda. Jag tycker faktiskt att om man ska ha djur i fångenskap så ska båda parterna gynnas av att leva ihop - det ska vara en win win situation.
Nu menar jag inte att vi ska släppa på alla regler och låta hundarna löpa fritt utan jag vet att samhället ställer höga krav på hundägare och det finns lagar och regler vi måste rätta oss efter men visst finns det tillfällen och saker vi kan göra för våra hundar som höjer deras livsstandard avsevärt....

Berikningen är som sagt ett stort ämne och det går inte att sammanfatta allt här men i stora drag går det ut på att man ska tillgodose hundens medfödda beteende behov inom olika områden tex: födoberikning, jaktberikning, revirberikning...mm. Allt detta gör man också efter ras och individ för alla hundar har inte samma beteendebehov. Man kollar alltid på vad för ras man har och sen efter hur hunden är som individ och vad man behöver berika hos just din hund. Det kan vara blodspår för jakthundar, eller revirberikning för vakthundar...osv. Inom varje berikningsgrupp kollar man efter olika beteenden som tex födoberikning: Där kollar man på om hunden har behov för att gnaga, tugga, undersöka, slita, gömma, plocka...mm
Så inom dessa olika områden finns det många beteenden hos våra hundar som de kanske aldrig får utlopp för vilket i sin tur kan skapa problem som: stress, apatiska hundar, mag/tarm problem..osv. Berikning utav din hunds medfödda beteendebehov är alltså mycket VIKTIGT!

Allt detta har jag tidigare hört och lärt mig på mina utbildningar hos HUNDutbildningsgruppen men det som var viktigt för mig denna gång och som jag tror vi alla glömmer bort i våra hundars liv är att de faktiskt kanske måste få slippa oss någon gång.
De lever sitt liv tillsammans med oss vare sig de vill eller inte. De har koppel på promenaden, vi bestämmer när de får äta, vi bestämmer vad de får äta, vem de ska hälsa på, hur långt vi ska gå, hur snabbt vi ska gå.....osv
Men när ska hundarna bara få skrota runt? När ska de få ha ett privatliv?

Beroende på vart vi bor, hur vi bor, vad vi har för hund & hur den funkar att ha lös påverkar våra begränsningar med hunden. Har man en hund som kan gå lös utan att jaga är det ganska lätt att låta den slippa dig ett tag genom att bara släppa den lös och låta den skrota runt, göra vad den vill, när den vill, hur den vill.
Att vi kan ta oss tid att faktiskt sätta hunden i fokus istället för våra egna prestationer med hunden vore nyttigt för alla tror jag. Att vi slutar lägga tyngdpunkten på vad vi har gjort idag och istället fundera på vad din hund har gjort idag...att ta ett steg tillbaka och låta hunden få vara hund....det ska jag göra mera i alla fall.



Träna och göra roliga saker ihop hinner vi ändå, nu ska jag låta mina hundar skrota runt lite mer. Att hitta en jämn balans mellan vad jag vill och vad mina hundar mår bäst av att få göra är något jag ska jobba på. Inom många olika aktiviteter tillgodoser vi ju dessutom många utav hudens beteendebehov så det är ju faktiskt bra att göra saker tillsammans med sin hund men man ska också ha i bakhuvudet att det kanske finns mer (eller mindre) hunden behöver göra.
Har man sen en hund som man inte kan ha lös pga olika omständigheter blir den lite mer begränsad men det finns ju långlinor och man kan ju göra som jag och Sauron imorse på morgonrundan, han ville gå ut tidigt så det vara bara att klä på sig och knalla ut. Väl ute ville Sauron gärna lukta, strosa, knalla runt, undersöka och bara vara, det fick han, han fick ta den tid han ville på varje liten intressant fläck han hitta. Han fick välja väg och jag följde med honom. Han var så lugn och man kunde nästan se hur han njöt över att bara få vara, just där just då.
Bara det var mumma för själen både för mig och Sauron.

Så summan av allt det är är att vi alla borde fundera på hur många krav och regler vi har på/för våra hundar. Hur mycket styr vi dem och hur mycket utav deras naturliga beteenden får de utlopp för?
Även om man inte har något problem med sin hund så betyder ju inte det att eran hund inte behöver få vara hund, jag tycker det är vår skyldigthet att faktiskt försöka låta våra hundar få vara hundar vare sig de har problem eller inte.

Så se till att SKROTA runt lite mer med era hundar, ni kommer lägga märke till många olika beteenden er hund gör om den får vara i fokus emellanåt, så ta ett steg tillbaka och observera vad era hundar gör när dem får vara ifred och bestämma själva, utan regler och krav ifrån oss :)

Hur gick det då när domedagen var här?

Har ju helt glömt bort att berätta för er alla hur det gick för Sauron när han var på återbesök hos Artrokliniken i Söderköping 3 månader efter operationen. Jag var så nervös inför resultatet - ovissheten och rädslan över att det inte skulle vara bra gnagde djupt i mitt hjärta och som tur vad hade jag med mig en superfin kompis som stöttade hela vägen.



Redan när Krister (veterinären) hälsade på Sauron sa han att bogleden inte såg helt bra ut än...bogleden tänkte jag? Den har jag helt och hållet glömt bort och lagt åt sidan, jag trodde att den var avklarad när den blev renspolad på operationsbordet...hur tänkte jag då igentligen? Jag har helt och hållet bara engagerat mig i hans tassar och inte skänkt bogen så mycket som en tanke ens, hm se där, haltandet beror kanske på kvarvarande inflammation i bogen.
Sauron fick sedering (lugnande medel) så vi kunde röntga om honom på båda framtassarna och bogen.
I väntan på besked var man ganska nervös och jag lyssnade intensivt på vad Krister sa när han klämde & böjde igenom Sauron.



När vi sen skulle gå igenom röntgen bilderna sa Krister att han var mycket nöjd och att det var som natt och dag!! PUST! Det var en stor sten som släppte från mina axlar.
Sen fick jag känna på lederna i tassen, först på den opererade som var mjuk och fin och sen fick jag känna på vänstertassens led som är artrospåverkad och då förstod jag vad han menade med att leden ska glida fint, på vänstertassens yttre tå var det som en liten uppbuktning, inte alls så rund och fin som på högertassen.
Så i framtiden kommer vi troligtvis att få operera den tassen med, men sålänge ha inte visar smärta kan vi avvakta för röntgenresultatet var mycket bättre även på den tassen och det beror på att vi har kört rehab med honom...även där fick man svar svart på vitt att rehab faktiskt funkar! (Slänger in en blänkare om att vi ska anordna både Friskvårdsföreläsning & Massagekurs med tjejerna som haft hand om Sauron på Alpha Ohm - kola hemsidan för info www.hundia.se).

Efter röntgen ville Krister kolla hur Saurons ledvätska såg ut i bogleden så han körde in honom på operation för att sätta kanyler in i bogleden och dra ut lite ledvätska. Jag och Madde blev sen inropade för att vi skulle få känna på hur ledvätskan var, i mina tankar är ledvätskan som vatten men när vi fick känna på Saurons ledvätska var den som gele i konsistensen och man kände att den gled fint mellan fingrarna och var ganska "fet", så nu förstår jag verkligen vad de menar när de säger ledens smörjmedel. Det är svårt att förklara hur det var men jag älskar när veterinärerna låter en vara med och klämma och känna, man lär sig så mycket på det!



Sen sprutade han in kortison i leden, som finns kvar där i 3 månader för att läka inflammationen och ge smärtlindring. Efter att Sauron fått kortisonet så har han inte varit stel eller halt en enda gång efter vila :) vilket tyder på att det varit bogleden som spökat hela tiden nu efter operationen!
Vi ska tillbaka om 3 månader igen och då får vi se om vi måste ge mer kortison eller om bogen läkt fint.
Under tiden fortsätter vi med rehaben som förut och ökar motionen något. Dessutom ger vi honom inga smärtstillande tabletter mer och om en vecka ska det utvärderas om han måste tillbaka på dem eller om vi kan sluta med dem.

Japp, detta var en liten uppdatering kring Sauron för alla som undrade hur det gick!
Nu är vi positiva, blickar framåt och lever livet med ett leende på läpparna.

Investering i mig själv & i alla andra jag möter med hund!

Ja, nu är det nya året igång och jag har redan bokat in mig på diverse intressanta föreläsningar & kurser, allt för att bibehålla min kunskap och vidareutveckla mig inom hund!
Jag älskar att lära mig mer och tycker att många har missat hur upplyftande det är att gå kurs, lyssna på intressanta föreläsare och att ha ett intresse att gräva ner sig i på djupet. Mitt intresse är så roligt - att få lära sig så mycket om hund inom olika områden, att få hjälpa kursdeltagare, att få berätta om hunden som djur och varför de reagerar som de gör i olika situationer, något av det bästa som finns är när någon utbrister: jamen visst! Så är det...att jag inte tänkt på det innan! Då vet man att man har lyckats få dem att tänka & förstå :)



Här har ni lite info om vad jag ska vidareutbilda mig inom:

Januari

* Berikning - Linda Atmer
* Vad är en Kamphund? - Rolf Blom
* Agilitykurs med egen hund - Emmeli Orrefjord, KlickerMania

Februari

* Stress, inlärning & motivation - Tobias Gustavsson

Mars

* Fysträning för hund - Cecilia Hennings, Alpha Ohm
* Rädsla & reservation mot människor - Eva Bodfäldt

April

* Massagekurs - Cecilia Hennings, Alpha Ohm



Det kommer säkert att dyka upp mycket mera under våren men detta är vad jag har inbokat i kalendern just nu. Som ni ser kommer det bli en MYCKET innehållsrik vår för min del och jag hoppas att fler utav er kommer att smittas av min entusiasm över hur roligt det är att lära sig mer! Kom igen - investera i er själva!
Förutom allt detta kommer jag även att starta upp en hel del kurser under våren där jag kommer att kunna praktisera mina nya kunskaper, UNDERBART!

Tror 2012 kommer att bli ett suveränt hundår för min del - kanske får jag dela det med er?

Hundkramar från Mia, Sam & Sauron!

En riktigt härlig dag i skogen!

Igår var det så underbart väder ute att det nästan vore skamligt att sitta inomhus. Så jag & syrran bestämde oss för att går till Sya ifrån Mjölby med vovvarna. Jag ringde till Madde och undrade om hon och Freya ville hänga på och det ville dem.

Vädret var underbart och det var fruset i backen, det var skönt för på många ställen längst vägen hade det varit svårt att gå pga vatten och lera om det hade varit mjukt i backen. Det var friskt och skönt ute, man varken svettades eller frös utan det var precis så där svenskt lagom.


Vi stannade med jämna mellanrum och hittade på lite med hundarna. Vi körde sök, fågel fisk eller mittemellan, vi busade, hundarna busade, de fick hoppa över stockar och blev fotograferade! Efter ett tag sa Madde att vi hade varit ute i 2 timmar, det kändes dock som om vi bara varit ute i lite mer än 1 timma, så tiden gick fort.
Sam fick vara lös nästan hela tiden, det är så skönt att inte ha med sig båda hundarna för när de är lösa samtidigt är det jakt för hela slanten. Sauron fick stanna hemma med Kim eftersom han inte får gå så långt ännu.


Vi var ute i 2,5timmar i ett helt underbart väder. Vi myste och hade superroligt och vi njöt av skogsmiljön. Man kan säga att voffarna sov gott efter denna utflykt!

Domedagen är här!

Idag är det 3 månader sen Sauron opererades för artros i sina tåleder i högertassen. Han blev ordinerad koppelpromenader på max 30 min och rehab. Vi har kört rehab 2 ggr i veckan till en början och sen 1 gång per vecka.
Det har varit en riktig bergochdalbana psykiskt och jag har både våndats och ibland sett ljust på framtiden.
Idag är det då dax att fara till Söderköpings djurklinik för efterkoll utav tassen och som det känns: domedagen är här!

Jag vågar inte hoppas på varken bu eller bä men självklart vill man ju ha goda besked att det ser bra ut och hur man nu ska fortsätta med att förebygga att det återkommer (vilket det med tiden kommer att göra).
Man kan lugnt påstå att jag är nervös!
Idag kommer jag få svar på min oro och det känns faktiskt skönt oavsett resultat, ovissheten är faktiskt mycket värre och det är inte roligt att hela tiden behöva oroa sig för att han ska bli sämre bara för att han var tokig och dan i kopplet på promenaden...nä det ska bli så skönt!

Så håll era tummar & tassar för oss när vi nu beger oss till Söderköping!