Att få utåtagera ibland - en ventil som måste lätta på trycket!

Igår var Curt Blixt hos oss på Hundia Hundskola i Mjölby och höll en föreläsning/utbildning i Lär dig läsa hund! Vi hade ett långt teoripass på förmiddagen där vi gick igenom BPH - ett nytt hundtest som är färdigställt och som ska passa flera raser och ge ett mera specifikt resultat än vad ett MH gör. Det var mycket intressant att få se hur det hade gjort och hur de olika raserna hade reagerat, raser som de hade testat under projekttiden var: Dvärg pinscher, Amstaff, Golden, Rhodresian Ridgeback & Whippet.
På eftermiddagen var det sen dax att gå ut och testa våra kunskaper i att se signaler hos hunden och vad den gör i olika test situationer. Jag hade med mig båda mina hundar till testerna och de visade olika beteenden vid de olika testerna. Innehåll i testet var:

* Närmande person
* Person som sedan kommer och står nära
* Personen lånar hunden och går en sväng
* Personen lyfter fram tass, baktass och kollar tänder

Efter det testade vi att leka med hundarna både föraren och Curt för att se hur hunden är vid lek, om den leker och på vilket sätt.


Till sist drog vi släde på hunden - en form av hotsituation för att se hur hundarna försöker klara ut det. Här visade alla hundar som testades mycket olika tekniker och beteenden och som alltid är det så himla intressant att få se hur hundarna gör utan påverkan av föraren!


Vid hotsituationen blir de flesta hundar väldigt ljudliga, skäller och ibland morrar, de kör undanmanövrar och ibland små flyktförsök för att sedan direkt ställa upp sig och försöka kontrollera vad som händer....man kan nog säga att de verkligen jobbar med hela sin repotoar av beteenden för att försöka förstå sig på släden (släden dras emot hunden och stundom glider den bara fram och ibland rycks den framåt, så länge hunden inte flyr så fortsätter man att dra för att se vad hunden gör, man knäcker ALDRIG en hund i denna situation utan man drar släden efter vad varje hund klarar av!)


Båda mina hundar var mycket trötta efter detta och fick åka hem och vila tills kursen var slut. På kvällen följde vi med Marlene till Picknik och pop i hembygdsgården i Mjölby - en trevlig liten festival med precis lagom mycket folk. Marlene hade med sig sin hund Issen, som för övrigt också hade varit med på testet tidigare på dagen och hafte en jättefin avvreaktion på släden. Issen har en tendens till att bygga på sig "oro", negativ affekt..osv så för hans del var genombrottet efter att vi hade stannat släden och han fick passera den fram och tillbaka ett antal gånger tills man såg att han inte var berörd utav den längre! Att få avvreagera i sin egna takt och att verkligen lägga ner tid på det är mycket viktigt för en hund som har lätt för att bygga på sig i jobbiga situationer och det fick Issen verkligen göra idag!

Tillbaka till festivalen - Issen låg snällt på filten när Marlene bad honom, han jobbade på bra för att få godis/mat medans det sprang barn och låg hundar runtomkring och dessutom tränade Marlene lite tävlingslydnad med honom och istället för att gå ner i tempo i laddade situationer blev han istället mera energisk! Varför?

Mina hundar fick också följa med upp till festivalen och de var väldigt lugna trots all rörelse, alla barn & hundar. Sam sa inte ett ljud på hela kvällen och Sauron kunde vara nära de andra hundarna utan problem, de verkade ha ett lugn över sig även i denna "jobbiga" situation med alla störningar. Det fick mig att fundera.....

Jag tänker på när vi människor bygger på oss irritation och ilska, vi blir arga och frustrerade. Vad gör vi då? Jo, antingen blir vi rosenrasande, skriker och viftar med armarna - eller så blir vi tysta och försöker dämpa oss, vi håller kvar känslorna inombords och försöker dämpa oss. Vilket utav dessa två alternativ tror ni är bäst för kropp och själ?
Jag tror att det är bättre att lätta på ventilen - att släppa ut allt det jobbiga vare sig det handlar om att gå till gymmet, springa, boxas, skrika eller gråta. Att få lätta på trycket och utåtagera borde lätta på det trycket vi har inombords.

Tittar vi sen på hundar som inte kan ventilera på samma sätt som oss, de kan inte gå till gymmet, de kan inte gråta, de kan inte styra sitt liv på samma sätt som vi. Men de kan låta, de kan vara utåtagerande och de kan visa ilska, frustration och stress. Att få lätta på trycket och lufta ventiler känns för mig som att de gör sig av med onödig stress - de lagar sig själva. För visst är det väl så att när vi människor väl har haft ett riktigt ventil pys så är vi ganska dävna i kroppen och en känsla av tillfredsställelse infinner sig?
Kan det vara samma sak för hundarna?

Reflektionerna efter festivalen var i alla fall hur det kommer sig att Issen som i vanliga fall blir ganska svår att träna i jobbiga och påfrestande situationer nu kunde koncentrera sig bra på Marlene i denna brokiga miljö? Hur kommer det sig att han var villig att jobba tillsammans med Marlene på festival området och samtidigt gå upp i energi istället för att bli dämpad? Jag skulle absolut inte påstå att det är pga stresspåslag - ni vet hundar som blir skälliga, ivriga och energiska pga stress utan här var Issen koncentrerad, motiverad och lugn i alla situationer där passiviteten slog in. Han visade inga tecken på stress eller att han slöt sig i sig själv - han var bara helt vanliga Issen!
Kunde dagens testa ha något med detta att göra? Han blev utsatt för en påfrestning som tog sig lång tid att ta sig ur MEN han fick den tiden och lyckades komma ur det jobbigt! Kan det ha stärkt Issen? Kan han kanske för en gång skull fått känna att han klarade av en jobbig situation och att han nu hade ett inre lugn? Vad kan det bero på? Var det bara en luftning av ventilen som behövdes och att sen få stärka sig själv och bli lugn som behövdes för att Issen senare skulle klara att vara i en miljö med så mycket störning och dessutom balansera upp sin koncentration med sin passivitet så bra?


Sen till mina hundar - Sam har en tendens till att hetsa sig själv när vi passerar många hundar så igår när vi kom till Hembygdsgårde stod det en man med en hund precis vid ingången och jag hade stått och sett hur han släppte fram sin hund till Sauron utan att fråga innan så jag ville inte att det skulle bli livat när jag kom med Sam så jag lyfte upp honom i famnen - i vanliga fall hade Sammorrat och blivit lite frustrerad utav att vara i min famn när en annan hund vill hälsa på honom men igår sa han inte ett ljud, han var helt tyst - likaså när vi kom upp till Marlene och de andra sa han ingenting åt Issen eller pudeln som var där, han var helt cool. Efter det satt han bara och hade ett allmänt lugn över sig han reagerade inte på något och då menar jag inte som om han skulle vara avständ - det var han absolut inte mera som om han var tillfreds med situationen.


Sauron hade inga problem att vara nära Issen eller de andra hundarna heller och han var inte nämdvärt pipig, han var också mera lugn och behaglig. Han reagerade på störningarna men byggde inte på sig någon nergativ oro eller ängslan. Jag vet också att tidigare när Sauron blivit belastad så får han en ökad oro för mera i sin omgivning eller när han blir riktigt trött i knoppen så börjar han att reagera starkare på flera saker i sin omgivning så det är ju också en viktig poäng i det hela! Varför blev det tvärtom i detta fall?

Vad beror då detta på? Var det för att de tidigare under dagen hade fått lätta på ventilen? Var det för att de hade fått spela upp sin alldeles egna repotoar av beteenden och vi som förare inte hindrade dem?
Ja ni, detta tål att begrunda - jag ska vara mer uppmärksam framöver på hur detta kan leda till ett ökat välbefinnande - att få utåtagera även som hund och hur Issen kommer att utvecklas om han får avvreagera på saker som är jobbiga för honom.

Hålla handen eller en hund som vet vad den ska göra?

Jag har under 1-2 års tid tränat både privat & gått kurser i agility med Sam och Sauron, det har gått ganska bra men vi har inte fått någon direkt pusch framåt....efter ett tag kände jag att det kanske inte var något för mig det här med agility, ni vet fart, fläkt, koncentration på hög nivå och stress...hur skulle jag någonsin kunna hålla nerverna i styr för att kunna tävla?


Jag tog ett uppehåll i agilityn under ett par månader och började sen en ny kurs med ny instruktör och nytt träningssätt (jag var mycket nöjd med den instruktören jag hade innan men själva handlingssystemet passade inte mina nerver). Det blev jackpot kan jag säga. Från att ha haft en hund som bara satt och inte sprang iväg på släpp kommando, som bara började nosa när jag blev lite nervös till att nu ha en hund som bara vill, vill, vill! Så himla roligt! Att välja handlingssystem och inlärningssätt efter hur man själv klarar av det är väldigt viktigt. På denna kurs jag går nu har vi jobbat med klicker vid inlärningen utav hindrena, det har varit lyckat för både mig och Sam, vi har jobbat med att hundarna ska lära sig förstå vilket hinder som är vad och vi har inte jobbat med fart utan vi har tagit det lugnt och sansat och efter det har farten kommit av sig självt. Jag har definitivt inte haft någon press på mig och Sam är så duktig!

Han tar hinder och tunnlar utan att jag ber om det när vi ska träna, han testar om han kan få någon belöning även när jag inte har bett honom om något - så roligt att se att han verkligen vill träna! När vi sen har tagit olika kominationer har han varit koncentrerad och utfört dem med hög intensitet och skön attityd :D Min lilla pärla! Med inlärningssättet jag har nu tänker Sam framåt istället för att hela tiden titta vart jag är, han har högt sug emot de olika hindrena och han tvekar inte lika mycket som förut. Han har utvecklats enormt under våra kurstillfällen och han har blivit mycket mera självständig på planen. Förut sökte han hela tiden kontakt med mig, han tittade efter mig och hade svårt att jobba ifrån mig. Det är som bortblåst nu, han är säker på vad han ska göra och han behöver inte bromsa och stanna upp för att ha koll på mig - han vet vart han ska eftersom vi jobbat mycket med belöningsplacering och hindersug, och dessutom har han rätt attityd och bra självförtroende! Hur bra är inte det!?


Så nu har jag återigen börjat tänka på tävling, jag ska lära in slalom och kontaktfält och sen är det bara att köra! Min inställning till tävlandet är att vi ska ha kul jag och Sam, vi ska gå in och göra ett bra lopp utan krav och besvikelse...tävlandet är något som bara Sam och jag gör för att få vara tillsammans och ha roligt!

När ni har bestämt er för att köra agility med era hundar vill jag bara ge er ett tips. Vare sig ni bara har tänkt att ha roligt med hunden och inte har några som helst tävlingsambitioner så tycker jag att det är viktigt att ni väljer en instruktör/hundskola som lär in grunderna på ett riktigt bra sätt. Själv hade jag inga tävlingsambitioner när jag började med agilityn och tyvärr gick jag en kurs där man jobbade väldigt nära hunden hela tiden - vilket jag verkligen fick ångra sen när jag började träna mera på "allvar", då fick jag börja om och lära min hund att jobba en bit ifrån mig. Även om ni inte ska tävla så tycker jag att man ska lära hundarna en bra grund där de är säkra i vad de ska göra och där man slipper att springa med godis i handen hela tiden och nästan hålla handen/tassen med hunden. Att träna agility bara för att ha roligt ihop med hunden betyder ju inte att man måste springa med hunden hela tiden, man kan träna på samma sätt som de som har sikte på tävling, huvudsaken är ju att man ser att hunden utvecklas och att den faktiskt visar att den vill och att ni har roligt ihop.


Jag kommer i höst att hålla en grundkurs i agility där vi kommer att jobba efter det sättet jag jobbar med Sam. Vi kommer att låta hundarn själva få tänka och lära sig och vi kommer att bygga självförtroende och ha roligt ihop! Är ni sugna på att gå kurs i agility för mig går det bra att göra en intresseanmälan till min mail: mia@hundiahundskola eller gå in på hemsidan: www.hundia.se (Mjölby) och göra en kursanmälan där, ni kommer att få ett bekräftelse mail ifrån mig där jag skriver att jag mottagit er intresseanmälan, får ni inte det har mailet inte kommit fram så då måste ni skicka igen. När det sen börjar närma sig en start så hör jag av mig och ser om ni fortfarande vill ha platsen.

För er som redan tidigare har kört agility med era hundar och som vill komma vidare, eller för er som redan tävlar men som vill hitta ett bra träningssätt, kan vi eventuellt erbjuda kurs för en mycket duktig instruktör! Hör av er så får vi se om vi kan fixa en grupp som tränar/går kurs tillsammans!


AGILITY ÄR HIMLA SKOJ BARA MAN HITTAR ETT SÄTT ATT TRÄNA PÅ SOM PASSAR BÅDE HUND & FÖRARE!

Om du inte vet hur du mår, titta på din hund....

Har under de senaste veckorna verkligen fått se innebörden av hur man själv tänker, känner & beter sig i olika träningssituationer spelar stor roll i hur det kommer att gå. Igår var jag på Motala Brukshundklubb för att gå en studiecirkel i Tävlingspsykologi, jag vet att när jag ska tävla sitter mina nerver utanpå kroppen och jag blir spänd och beter mig allmänt stressigt och lustigt, detta medför att min hund också brukar bete sig stressigt och har svårt att förstå min förändring!

På tävlingspsykologin fick vi göra ett test som bestod av flera olika delar där man skulle sätta siffror från en skala från 1 (stämmer inte) till 5 (stämmer helt). Det var totalt 45 frågor som alla spelade stor roll inom olika områden. När alla frågor var besvarade skulle man räkna ut sammanlagdapoäng och efter det sätta in dem på en skala. Testet var mycket bra! Jag fick svart på vitt veta att min nervositet behövs tränas på men också att jag var mycket bra på att sätta mål för min träning och tävling och något som förvånade mig mycket var att jag fick ganska bra på självförtroende - det trodde jag inte!


I vilket fall som hellst så kom vi in på att prata om något som hänt både mig och de andra i vardagen med hundarna.
Jag var på en kurs som Marlene Karlsson höll i, under teorin sa hon något till sin hund: Diva, det går bra, det går bra, på ett väldigt lugnt och positivt sätt. Jag vet inte varför men jag började genast använda mig utav samma fras...det var inte planerat på något sätt utan det satt lixom i ryggmärgen på mig.

Jag har nu använt mig utav frasen: Det går bra, det går bra, när jag har varit ute på promenad med mina hundar. Jag använder mig utav det vid hundmöten & kattmöten, vid allt som hundarna reagerar på och det funkar så jäkla bra! Hundarna håller sig lugna, de tittar till men så fort jag säger frasen så lugnar de sig och fortsätter eller kommer till mig för belöning! Men framförallt så håller jag mig lugn! När man bor i ett samhälle där det rör sig mycket hundar så får automatisk jag också ett stort behov av att bli kontrollerande i att kolla av miljön, kommer det någon hund, finns det någon katt här, kommer mina hundar reagera...osv redan här har jag förberett hundarna på att reagera om det kommer något...en ond cirkel utav nervositet, rädsla & besvikelse när möten inte går som man tänkt sig, men hur lätt är det för hundarna att hålla sig coola om husse/matte redan innan går som på nålar för att undvika "jobbiga" situationer?


Jag har tränat min hund i flera år för att få honom att funka som jag vill och nu är jag där!!! Han är så himla duktig, vi har haft stora problem vid hundmöten och har tränat på detta jättemycket, från att gå till att han alltid regerade på andra hundar oavsett hur långt borta de var till att nu kunna se hundar på väldigt nära håll, kunna hålla sig lugn och bara gå vidare...hur bra är inte de?

Det är så skönt för oss att kunna lita på varandra i hundmötessituationer och jag är så glad över att jag tog tag i vårat problem och utsatte mig för situationer där jag var tvungen att träna annars hade vi inte varit där vi är idag! Jag har fått se min egna utveckling och hur jag har påverkat min hund genom hur jag känner mig. Har jag varit nervig, stressad och skamsen så har också Sauron regerat mycket starkare på allt runtomkring, har jag däremot varit lugn, sansad och inte brytt mig om vad människor ska tycka och tänka har det gått så jäkla bra!


Så du...om du inte vet hur du mår, titta på din hund...och tänk på att du spelar en viktig roll i hur det ska gå för er i både vardagssituationer, träningssituationer & tävlingssammanhang. Har du några frågor angående hundmöten eller andra saker får du väldigt gärna höra av dig på mail: mia@hundiahundskola.se. Jag hjälper gärna till!

Vilken självförtroende boost!

Jag har alltid haft väldigt lätt för att berömma andra när de gör bra ifrån sig men har haft väldigt svårt för att berömma mig själv och tycka att jag är bra. Tror det hör ihop med att man inte vill skryta eller ta för mycket plats och jag vill alltid att alla människor ska må bra och få bekräftelse för det de gör bra, så ibland glömmer jag bort mig själv mitt i allt.

Idag på agilitykursen som Emmeli Orrefjord håller i så skulle vi lära hundarna att svänga tajt runt ett hinder, ja de skulle först hoppa det för att sen "slicka" sig runt hinderstödet och komma tillbaka till mig. Jag hade privilegiet att ha både Marlene och Emmeli som tittade på när jag skull göra övningen. Vilket pepp och vad de puschade mig att göra bra ifrån mig! Inte på ett dåligt sätt där man ställer krav och vill att det ska vara på ett visst sätt för i de situationerna blir jag som en zombi och koncentrerar mig bara på det som jag gör fel, utan på ett så otroligt positivt sätt som bara de bästa kan! Att få höra deras hejar rop och få höra dem säga: SÅ JÄVLA SNYGGT! det lyfte verkligen mig.

TACK - ni förstår nog inte hur mycket det betydde för mig, att bara ha några där som tror på en och som inte är rädda för att skrika, heja & peppa, det var guld värt för mig!

Idag hände något helt fantastiskt på kursen. Marlene kom med en super idé (som vanligt) där hon sa att hon kunde hålla i Sam medans jag sprang "banan" som om det vore på riktigt! Och för en gång skull tyckte jag inte att det på något sätt kändes konstlat att sprinag runt med en låtsas hund på banan medans andra tittade på, jag tror det beror på att jag känner mig så bekväm med Marlene och Emmeli och att jag vet att de tror på mig och att de vägleder om det skulle bli pannkaka - ja just det, det spelar ingen roll att det blir pannkaka utav alltihopa ibland! Inga krav, ingen press och ett jädra bra stöd - det kallar jag bra kursledare & träningskompisar :) Det här är nog det bästa jag har gjort! Ojdå kom ifrån berättelsen! Tillbaka till att Marlene höll i Sam medans jag sprang "banan" som värsta idioten - Sam började SKRIKA efter mig och då menar jag inte skrika i som att han blir rädd för att jag ska förvinna utan han blev helt i extas, Marlene taggade honom medans jag sprang och sen släppte hon när jag gav släpp kommandot, vilket resultat!! Det finns nog en liten terrier i Sam med som kan komma ut emellanåt!

Tack Marlene & Emmeli för en oerhörd självförtroende boost och en upplevelse som jag verkligen behövde ha - och jag skämms verkligen inte för att skriva detta: VI VAR SÅ JÄDRA BRA IDAG!!!

Delikatesser och mumsmums!

Idag var det dax för sökträning igen med Sam, Sauron, Freya & Diva! Jag förberedde belöningarna hemma för att spara lite tid. Denna gång försökte jag göra belöningarna till en liten upplevelse och försökte tänka ut hur var & en utav mina hundar (Sam & Sauron) vill bli belönade och hur de skulle uppskatta att få sin belöning.


På bilden ser ni den samlade högen med belöningar för Sam & Sauron!

* Vi har snusdosor fyllda med kattmat
* Lång piporm som sitter fast i ett snöre så man kan ge en jaktinvit
* 2 stora påskägg fyllda med leverpastej, skinkost, laxost & baconost
* Ett kattlekspö med en lång svans som hunden kan slita i
* En baconrulle & en fiskrulle


Jag hade också med mig syrrans matlåda som hon glömde hos mig med fläskugnspannkaka i, den var mumsig och tack för bidraget syrran :)

Först fick Sauron en snusdosa fylld med kattmat, efter det kom påskägget, det rullades ner för ett berg så han fick jaga ifatt det och även tränas i att greppa föremål och sen fick han riva sönder det för att komma åt belöningen. Som avslut fick han pipormen. Han väljer gärna godis i första hand men nu jobbar vi på att han ska vilja greppa och leka med föremål på "beställning" och som belöning. Han valde efter mycket om och men att trampa till rejält på pipormen och då fick han direkt belöning i form av en baconrulle som avnjöts ute i skogen tillsammans med mig och Madde som var figge på Saurons sista skick.



Sam fick fläskpannkaka som vi hade gömt under mossa så han fick gräva fram det, efter det fick han snusdosan med kattmat och till sist fick han påskägget efter att han hade hittat Madde som hade gömt sig i väldigt snårig terräng - utmärkt för en liten terrier, dessutom var påskägget en aningens för stort för att Sam på ett lätt sätt skulle kunna greppa det så han fick testa sig fram hur han skulle göra och till sist fick han in ägget mot stenväggen och lyckades ta ett grepp om det utan att det gled iväg! Nyttigt för en godisivrig vovve att få lite motstånd så han/hon måste tänka till innan man slukar det man får.

Nu börjar vi komma så pass långt i träningen att vi ska försöka plocka bort ljudhjälperna och jobba mer med luftvittring för att i fortsättningen kunna skicka hundarna utan hjälper. Vi tar det sakta och säkert för att inte misslyckas för mycket!

Hoppas ni fått lite förslag på vad för olika belöningar man kan ge hunden och att man kan använda sin fantasi för att presentera godisbelöningar på, ja leksaks belöningar med förstås :) Och ni tänk på att det bara är fantasin som sätter gränser för hur man kan belöna sin hund! Observera hunden när du belönar/umgås/leker med den och se om du kan komma på vad din hund går igång på och vad den uppskattar mest!

Träningshjälp och belöningar!

Jag har på senaste tid lagt ner väldigt mycket tid på att hitta bra belöningar till mina hundar. När vi började med att träna sök så måste man jobba mycket med belöning till hunden för om hunden inte älskar människor och att det sociala i att hitta en figurant är det bästa hunden vet så måste ju figuranten ha en annan belöning att ge när hunden har jobbat fram till dem! Olika hundar kräver olika belöningar och vi människor låser oss ofta fast vid ett sätt att belöna bara för att vi vet att våran hund tycker om det. Men att sen jobba oss vidare därifrån kan vara svårt. En vän till mig sa att hon tror på att ha många olika belöningar till hunden men det ska vara belöningar som har lika värde!



Många väljer att bara belöna sina hundar med tex köttbullar för att de vet att hunden älskar köttbullar, vissa vill bara belöna med leksak för att hunden gillar att leka. Och visst, för att få bra resultat i träningen ska vi försöka använda oss utav det hunden vill ha, vare sig det är köttbulle eller leksak men visst kan man väl ändå utveckla detta?

Mina hundar har inte haft något jättestort föremålsintresse men de vill gärna ha godis, alltså har jag i min träning med hundarna oftast erbjudit godis och har inte utvecklat lek med föremål tillsammans med dem. I dagsläget jobbar jag på att kunna leka med mina hundar, att jag ska kunna starta leken och att jag ska bryta leken innan hundarna tröttnar! Jag är inte själv världens mest lekfulla människa och när jag tidigare försökt att jobba med leken så har jag inte gått in för det till 100% och dessutom blev det ju inte speciellt roligt när man inte fick något gensvar ifrån hundarna!
Något viktigt jag har lärt mig är att man ALDRIG ska låta hunden få välja belöning om vi redan har startat en belöning! Det jag menar är att om jag bestämt mig för att belöna med leksak och hunden inte vill leka utan bara väntar på att få en annan belöning (i mitt fall handlar det om godis) så måste jag försöka få hunden att åtminstone titta/röra vid leksaken innan godiset kommer.
Förr så gav jag med mig och gav alltid hundarna godis om de inte ville leka men då förstör jag kampen och leken med hunden vilket gör det mycket svårare att belöna med leksak i framtiden!

Att utveckla sin lek med hunden skapar också en mer mångsidig relation! Man brukar säga att ju fler sätt du har att leka med din hund på desto bredare relation har ni. Alltså bör man försöka utveckla sin lek tillsammans med hunden. Leken är otroligt viktig för hunden när den lever tillsammans med andra hundar, de tränar sig i språk, gränser, koordination och mycket mer! Så ut och lek med era hundar - det tjänar ni på i längden!



Min vän som så klokt sa att man bör ha många belöningar men som har lika värde har så rätt! Men sen kom det upp en till viktig sak igår när vi tränade ihop! Båda våra hundar behöver få mer föremålsintresse och framförallt hennes Siberian Huskey som alltid visat lite intresse kring föremål. Igår använd vi en gummiboll med hål i som Marlene hade, hennes hund fick kolla på bollen och så skulle hon få smaka utav laxosten som var däri. Hennes hund ville inte stoppa in tungan och undersöka vad som fanns där i....då insåg vi en sak som kan vara av stor vikt i detta sammanhang! Att ha en hund med stort undersökandeintresse gör ju också att den har lättare för att vilja undersöka saker/föremål och liknande...kanske bör man i symbios med föremålsträning också träna hunden i att lära sig tycka om att undersöka saker?
Har vi en hund med undersöksintresse kan vi ju också få den att vilja undersöka sina belöningar men då krävs det ju också att vi har lagt ner mycket tid på själva belöningen och att belöningen kan undersökas. Att ge hunden en godis direkt i munnen kräver ju knappast något större undersökande mer än att de kanske nosar för att se om det går att äta.

Att få gräva ner sig i tankar kring belöningsträning är mycket roligt! Dessutom måste jag absolut säga att ju mer man tänker på hur/var/när och med vad jag ska belöna med i just denna träningssituation gör att jag växer som tränare! Jag lär mig mer om min hund och vår relation, jag lär mig om hur vi ska komma framåt i träningen och jag lär mig att planera min träning tillsammans med hunden vilket ger mer kvalite!

Och nu till det som har varit viktigast för mig, att träna tillsammans med andra som mer än gärna hjälper till och som inte är rädda för att ge tips, komma med frågor och framförallt människor som vill att andra ska växa och bli bättre! Det har hjälpt mig i min roll som instruktör och tränare mycket! Jag uppmuntrar er alla till att skaffa träningskompisar som hjälper till och som kan vara med och peta lite i detaljer kring träningen och sen får ni ju dessutom lära er mer om varandras hundar vilket också är jätteviktigt om man vill utvecklas!

Här kommer en liten utmaning till er alla! Skriv ner 20 olika belöningar ni kan ge era hundar och tänk på att godis är 1 sak och leksak är 1 sak, så ni kan inte skriva ner 10 olika godisar och 10 olika leksaker. Sen kan ni gå in och kolla Marlenes belöningstopplista på www.yabasta.se där kan ni få ideér kring vad ni kan belöna er hund med!

Och till sist det absolut viktigast, UT OCH LEK MED HUNDEN! Meningen är inte att ni bara ska kasta en leksak som hunden får springa efter utan tänk på att ni ska leka tillsammans! Att utvecla leken utvecklar er relation!