Vilken självförtroende boost!

Jag har alltid haft väldigt lätt för att berömma andra när de gör bra ifrån sig men har haft väldigt svårt för att berömma mig själv och tycka att jag är bra. Tror det hör ihop med att man inte vill skryta eller ta för mycket plats och jag vill alltid att alla människor ska må bra och få bekräftelse för det de gör bra, så ibland glömmer jag bort mig själv mitt i allt.

Idag på agilitykursen som Emmeli Orrefjord håller i så skulle vi lära hundarna att svänga tajt runt ett hinder, ja de skulle först hoppa det för att sen "slicka" sig runt hinderstödet och komma tillbaka till mig. Jag hade privilegiet att ha både Marlene och Emmeli som tittade på när jag skull göra övningen. Vilket pepp och vad de puschade mig att göra bra ifrån mig! Inte på ett dåligt sätt där man ställer krav och vill att det ska vara på ett visst sätt för i de situationerna blir jag som en zombi och koncentrerar mig bara på det som jag gör fel, utan på ett så otroligt positivt sätt som bara de bästa kan! Att få höra deras hejar rop och få höra dem säga: SÅ JÄVLA SNYGGT! det lyfte verkligen mig.

TACK - ni förstår nog inte hur mycket det betydde för mig, att bara ha några där som tror på en och som inte är rädda för att skrika, heja & peppa, det var guld värt för mig!

Idag hände något helt fantastiskt på kursen. Marlene kom med en super idé (som vanligt) där hon sa att hon kunde hålla i Sam medans jag sprang "banan" som om det vore på riktigt! Och för en gång skull tyckte jag inte att det på något sätt kändes konstlat att sprinag runt med en låtsas hund på banan medans andra tittade på, jag tror det beror på att jag känner mig så bekväm med Marlene och Emmeli och att jag vet att de tror på mig och att de vägleder om det skulle bli pannkaka - ja just det, det spelar ingen roll att det blir pannkaka utav alltihopa ibland! Inga krav, ingen press och ett jädra bra stöd - det kallar jag bra kursledare & träningskompisar :) Det här är nog det bästa jag har gjort! Ojdå kom ifrån berättelsen! Tillbaka till att Marlene höll i Sam medans jag sprang "banan" som värsta idioten - Sam började SKRIKA efter mig och då menar jag inte skrika i som att han blir rädd för att jag ska förvinna utan han blev helt i extas, Marlene taggade honom medans jag sprang och sen släppte hon när jag gav släpp kommandot, vilket resultat!! Det finns nog en liten terrier i Sam med som kan komma ut emellanåt!

Tack Marlene & Emmeli för en oerhörd självförtroende boost och en upplevelse som jag verkligen behövde ha - och jag skämms verkligen inte för att skriva detta: VI VAR SÅ JÄDRA BRA IDAG!!!