Har under de senaste månaderna följt hysterin kring hunduppfostran i Sverige. Många utav våra tv kanaler har haft Cesar Millan som gäst och det har även varit en debatt på tv ang hundträningsmetoder.
Det pratas hejvilt om hur vi på bästa sätt tränar våra hundar och det är alltid de mest extrema som framhävs. Antingen ska man sätta på hunden stryphalsband och hänga den så alla tassar lämnar backen eller så får man aldrig säga nej till sin hund för då är man elak. Om jag var tvungen att välja mellan dessa två är inte valet för mig svårt eftersom jag inte vill skada mina hundar...
Men hur kommer det sig då att det i nästan alla olika sammanhang där jag träffar hundmänniskor alltid framkommer samma diskussioner:
1. Hunden måste lära sig vem som bestämmer och jag vill få mer pli på min hund. Vad menar folk? Vad menas med pli på hunden? Varför får inte hunden leva ett liv som djur istället för som en sak vi har köpt. Vet folk att hundar har medfödda NATURLIGA beteenden som den föds med? Vi människor föds också med olika beteenden som för oss är naturliga att göra och utföra - hur beteer vi oss när vi blir berövade på att kunna utföra dessa (big brother), blir vi extrema, börjar vi slåss och uppföra oss som dårar? Hm...ja, faktiskt! Hur tror ni hundarna mår om de inte får utföra sina medfödda NATURLIGA beteenden?
Att ha hund handlar för många om att hunden ska rätta sig efter ALLT vi säger åt dem, att vi sen måste erbjuda dem en belöning för att de ska göra det är för många hundägare helt ointressant - hunden ska bara göra det för att jag säger åt den brukar det låta när man frågar varför hunden inte ska belönas.....som om vi skulle utföra allt våra mammor, partners, kollegor, vänner säger åt oss eller?
Vi människor är duktiga på att diskutera när vi tycker olika, men diskuterar vi med våra hundar eller kommenderar vi dem bara att göra som vi vill jämt? Ger vi våra hundar en chans att få berätta tillbaka vad de tycker?
En hund som lever i en familj där den bara ska rätta sig in i ledet och göra allt man säger till den utan något positivt kan lätt bli utåtagerande, stressad, frustrerad...osv MEN, den kan också bli apatisk och inse att den inte kan påverka sin livssituation och ger upp, denna hund upplevs ofta som lätt att ha att göra med, men på vilka grunder & hur mår hunden?
2. Sen har vi alla missuppfattningar om att bara för att man sysslar med belöningsträning så betyder det att man bara ger godis till huden och att man inte har några regler eller krav på hunden. Jag har på senare tid insett att det faktiskt finns de som tycker att man aldrig får säga nej till hunden. Jag håller inte med...
I mina egna resonemang och samliv med hund så vill jag skapa trygghet, stabilitet, respekt och förståelse för hund...men det är ju lätt att skriva många ord med power i men hur efterlever man sen detta?
Jag har regler för mina hundar tex får de inte kasta sig i koppel, det får inte stressa upp vid åsynen eller lukten av en annan hund, de får inte hoppa på människor, de får inte jaga katter....där rättar jag dem genom att korta kopplet - begränsa deras utrymme i koppel så de inte kan hoppa på människor, så de inte kan jaga efter katter, så de inte kans kasta sig hit och dit i koppel....MEN jag tillfogar dem alldrig smärta eller korrigeringar där ryck och slit i koppel ingår! Jag kan dämpa min röst och prata med grov röst när jag blir irriterad men jag gapar och skriker inte på mina hundar och låter min irritation gå ut över dem.
Samtidigt om dessa situationer uppstår på promenad så ger jag mina hundar en chans att förstå vad jag menar. Om de kastar sig ut i kopplet och jag begränsar deras utrymme med hjälp av koppellängd blir jag alltid passiv medans hunden försöker dra med mig åt något håll, jag står stadigt stilla tills hunden slutat dra och när jag kan ge dem ny information om vad vi ska göra så gör jag det...att ge hunden en massa information mitt inne i en doftupplevelse är inte optimalt - hunden hör dig inte ändå, motivationen för doften är högre, därför väntar jag ut hunden istället för att dra med den så jag får en chans att ge den ny information + att jag då faktiskt tränar bort beteendena på sikt.
Att fysiskt korrigera hunden i olika situationer, att rycka i kopplet när hunden drar eller skäller, att slå hunden med kopplet eller sparka den i sidan är för mig helt galet! Tänk efter vad ni har i kopplet - en livs levande varelse, en individ som inte har en människas behov, som har egna behov att få utföra som inte alltid passar ihop med människans...
Man säger alltid att vi inte ska förmänskliga hundarna och det sägs oftast i samband med att vi pratar om våra hundar som om de vore barn, men när vi pratar om att hunden ska lyda oss, den ska inte klättra i rang, den ska inte tro att den bestämmer....vem har bestämt det? Jo människan - är inte det då ett förmänskligande utav hunden? Vill hunden bestämma över dig - och i så fall vad hade hunden gjort om den bestämde över sin människofamilj?
Vem tittar på vad hunden kan och bör göra enligt deras genetiska dispositioner i olika situationer? Vad kan man förvänta sig utav en hund? Frågorna är många och jag blir alltid frustrerad när jag pratar om dessa svårigheter med hundträning. Rasegenskaper påverkar ju också hur hunden reagerar i olika situationer, en hund är för mig inte "bara" en hund.
Jag vet mycket väl hur lätt det är att titta på tv och köpa allt som visas där inom hundträning rätt av - been there done that....jag vet hur snabbt man trillar dit och jag ser på mina promenader när jag möter hundägare vilka det är som ser på tv och tar efter, man ser det på behandlingen utav hundarna. Sparkar i sidorna, ljudliga tillrättavisningar...osv. Argumenten för att fortsätta behandla sin hund så vet jag faktiskt inte...
Några saker jag tycker man bör fråga sig är:
* Funkar det?
* Har hunden slutat med det du vill den ska sluta med?
Oftast när folk börjar fundera på om det hjälper inser de att det faktiskt inte gör det.....och då går det upp ett ljus, om det inte hjälper varför fortsätta?
Jag har regler och krav på hur mina hundar ska vara i samhället, de reglerna och kraven genomförs med lugn och alltid med att ge hunden en chans att förstå vad jag vill. Bara för att jag har regler för hur jag vill att mina hundar ska vara i olika situationer betyder inte det att jag genomför dem med våld eller för den delen stoppar köttbullar i mun på dem hela tiden....med en bra grundträning iform av positivitet utan fysiska & psykiska straff får man en hund som är villig att lyssna på vad du vill, om du ger dem en chans vill säga.
Mina hundar ska veta var dem har mig, de ska veta att jag inte tappar fattningen och ger mig på dem fysiskt när de kanske gjort fel eller inte lyssnat...de ska veta att jag respekterar dem och ger dem trygghet i olika miljöer och träningssituationer - kort och gott, de ska kunna lita på att jag alltid sätter deras välmående i centrum och att jag inte är någon Dr Jekyll and Mr Hyde.
Här har han skällt på dem och svansen är mer höjd och raggen är framme över hela ryggen.
