Uppdatering från Barmarks SM i Nybro!

Ja då har vi nu varit iväg på barmarks SM i Nybro! Vi åkte neråt redan på fredags eftermiddagen eftersom Kim´s mamma bor i Orrefors som ligger ca 1.5 mil ifrån Nybro så kunde vi bo hos dem hela helgen och umgås lite med dem på kvällarna. Vi valde att inte åka till tävlingsplatsen på fredagskvällen utan vi tog det lugnt och lät hundarna få vila inför lördagens tävling. Sam har ju aldrig varit ute i sådana sammanhang förut och Sauron har mycket lätt för att bli psykisk trött så det var skönt att inte stressa dit på kvällen.

Vi sov ganska bra på natten och jag var inte sådär stressigt nervös som jag kan bli när det är tävlingsdax! På morgonen var det dax för förarmöte, anmälan, vetrinär besiktning och koll på startlistor. Marlene & David var där och det känndes oerhört skönt att ha någon person med sig som man kan förlita sig på när det gäller allt runt omkring draget. Marlene löste diverse problem åt alla och var en riktig klippa hela helgen - det var verkligen superroligt att tillbringa helgen tillsammans med dem!
Sen fick vi träffa massor med underbara människor, ja hela helgen hade jag ett leende på mina läppar, det var underbart! Hela stämningen, sammanhållningen och den otroliga hjälpsamheten!

Jag skulle låna Gunne utav Marlene eftersom Sauron inte får medverka, sen skulle Kim springa med Sam som för första gången i sitt liv skulle få tävla! Han fick dessutom byta klass så han tävlade emot alla olika sorters blandraser (stora Hounds) och lilla Sam var väl typ lika stor som ett utav deras ben :)


Fösta loppet startade jag 1 minut efter Marlene & Diva, det kändes tryggt, då kunde
jag sätta målet på att komma ifatt henne och sen hålla samma tempo som dem. Gunne och jag hade lyckats springa tillsammans 2 ggr innan det var dax för SM så hon hade inte riktigt vant sig vid att springa med mig så i starten undrade hon lite över vad jag pysslade med. Banan var BACKIG, väldigt backig och jag var så otroligt trött redan efter ca: 800 meter då jag kom ikapp Marlene & Diva och det var precis vad både Gunne och jag behövde! Gunne började kämpa på framåt och Marlene pressade & stöttade mig en bra bit. Gunne behövde stanna och bajsa och innan det hade hon också stannat för att kissa så till nästa lopp var jag tvungen att planera in rastningsrunda lite bättre.


Gunne & Diva sprang fint brevid varandra och det var helt underbart att få springa brevid Marlene. Både jag och Marlene hade kramp i magen och kunde knappt andas men vi fortsatte ändå! Efter ett tag var Marlene tvungen att stanna så jag fortsatte, Gunne jobbade på bra framåt och stöttade mig något enormt hela vägen in i mål!
Efter genomfört lopp var jag så nöjd - jag hade verkligen gett allt, min hund hade gjort sitt bästa trots nästan obefintlig träning tillsammans, ett helt lyckat lopp!

Men så trött och utmattad jag var, så här i efterhand kom jag inte äns ihåg hur banan gick, hur backig den var eller vad vi överhuvudtaget hade gjort - jag var utmattad och helt utpumpad. Marlene sa att det vore ju synd om man skulle komma i mål och inte vara helt död för då har man ju inte gett allt man kunde och hon har så rätt! Vi lyckades i alla fall att ge järnet med de förutsättningar vi hadde!

Kim och Sam startade innan oss och hade en hel del problem med sin utrustning. Kopplet lossnade från kroken 2 ggr, bältet gick upp så Kim tappade Sam och han lyckades springa 10 meter åt fel håll innan Kim fick på utrustningen igen så han tappade mycket tid på allt strul och Sam är väl helt överväldigad över att ha stått i starten med helt galna hounds som skriker för att de vill iväg - min finaste lilla Sam som ändå lyckades genomför hela loppet med stor bravur och med hälsan i behåll!
Kim och Sam hamnade sist i sin grupp efter första loppet men då hade de en enorm otur med utrustningen och inte så bra fysiska förutsättningar om man jämför med de andra hundarnas kroppshyddor :) Sam blev ändå en liten favorit bland både deltagare, åskådare och funktionärer, alla tyckte det var superkul att man ställde upp med en jack russell och gav lyckoönskningar och hejjade på dem rejält när de startade och gick i mål!


David (Marlenes sambo) ställde upp i en klass där man kör kickbike med 2 hundar. Han körde med Gunne och Issen och gjorde ett superlopp! Hundarna hade dragit bra hela första rundan och Issen klarade av miljön och störningarna superbra, så himla roligt! Det är också så otroligt roligt att se hur hundarna jobbar på med ett fordon bakom sig och en förare som var så cool och lugn och stöttade sina hundar utomordentligt bra. Dag 2 gick inte lika bra, hundarna drog knappt alls och David fick kämpa på hela rundan men jag kommer ihåg något han sa när han hade kommit i mål: hundarna drog inte men jag såg och kände att vi i alla fall hade det jätteroligt när vi körde! Storsint och stor respekt för djuren och sig själv - det kanske inte riktigt gick som man ville men ta mig tusan, vi hade i alla fall roligt ihop, så skulle alla tänka!

Efter detta lopp umgicks vi med Marlene, David och Brenda (en helt otroligt genomsnäll tjej) och vi hade det underbart! Sauron fick komma ut emellan loppena och skötte sig superbra, han trippade på med alla Marelens hundar och mådde superbra. Skönt med mycket hjärngympa nu när han inte får gå några långa promenader så det var utmärkt att han kunde följa med på SM och få lite berikning utav sinnena där!
Vi bestämde oss för att ställa upp i staffetten som skulle gå dag 2, så Kim, jag och Marlene bildade ett lag och anmälde oss till sekretariatet, just då känndes det som en mycket bra idé (det skulle vi få äta upp) och vi var superladdade inför morgondagen (söndag).

När det var dax för dag nummer 2 utav SM:et så var vi där vid 8 tiden för nytt förarmöte och fick då reda på att vi denna dag skulle starta med bara 30 sekunders mellanrum mellan starterna och att man startade efter gårdagens placering, så jag startade som 6:a,Brenda som 7:a och Marlene som 8:a, här hade jag mitt mål att jag inte skulle släppa om någon utan jag skulle försöka hålla min plats och gärna knapa in på de som startade innan. Gunne sprang som en klocka och vi lyckades varva en ganska tidigt på banan och jag hade en bra andning och fick inte håll. Gunne hade dessutom både kissat och bajsat innan vi startade så hon behövde inte uträtta några behov på banan heller. Eftersom jag hade lyckats passera deltagaren som startade innan mig hade jag som mål att inte släppa om henne igen så vi höll ett högt tempo, Gunne galopperade i nerförsbackarna och höll linan sträckt hela tiden och jag blev pressad till max, men jag kände ändå att benen hade mer att ge, så på upploppet kunde jag tom höja hastigheten något snäpp och Gunne hängde på, vilken pärla!!

Vi kom i mål utan att ha släppt om någon och vi lyckades passera en alltså borde jag ha plockat någon placering sen gårdagen. Jag var trött och utmattade men så otroligt nöjd över både mig själv och Gunne, hon var så otroligt duktig, stöttade mig och gjorde sitt bästa för min skull - vilken underbar hund Vi lyckades knappa in 45 sekunder på gårdagens tid, vilket är en jädrigt bra prestation!

Kim och Sam hade också gjort ett superlopp, Sam hade sprungit hela vägen, blev ett kort kiss stopp men annars låg han på bra i löpningen. Kim höll på att bli omsprungen av en annan kille med en hound men ökade farten och lyckades hålla sin plats i startordningen. Sam hade också bara ökat och sprungit på utan problem! Vilken supervovve! Kim sprang över 1 minut fortare mot gårdagen - fasen vad bra!

Marlene och Diva lyckades slå personbäst och hade också 45 sekunders bättre tid mot loppet innan och det var så roligt att se att Diva minsann kan även om synen inte finns! Vilken merit och vilken erfarenhet för både Diva och Marlene!


Sen var det dax för staffetten där Kim skulle låna Moose utav Brenda, jag skulle springa med fina Gunne och Marlene skulle starta i mass start med Diva. Vi hade lite strul med saker runt omkrig så det blev ingen bra uppvärmning inför staffetten utav vi fick köra på adrenalin. Marelne och Diva startade och hamnade ganska långt bak i ledet eftersom en mass start är ganska hetsig, trots detta kom hon in bra till växlingen och där stod jag och Gunne och väntade på ryggklappen så vi skulle kunna springa iväg....jag la iväg i en jädra fart och tänkte att staffetten bara är 3 * 1,5 km, varav jag springer 1, 5 km, klart man ska ge järnet lixom! Gunne var inte alls med på noterna och undrade nog vad fasen jag sysslade med, hon sprang brevid mig halva banan och då insåg jag att hundens hjälp är ett måste om man ska orka hålla ett så högt tempo när man är otränad som jag. Efter en stund lyckades vi springa förbi ett lag innan oss och sen kom det en kille med en hound som sprang förbi oss, då la Gunne iväg och fick draghjälp! Jag hann att tänka fler gånger om, att jag måste vara knäpp och att jag aldrig mer skulle göra något sånt här - jag måste vara galen!
Vi kom imål och där stod Marlene och hejade på oss, hon tog Gunne och jag sprang ner till Kim som stod och väntade - han la iväg som en antilop och lyckades springa om 2 lag - han gjorde ett superjobb med sin låne hund Moose som han aldrig hade sprungit med innan. Vi kom 7:a utav 11:a lag!! Fasen vad bra, trots att vi alla hade cementben så lyckades vi än en gång att pressa oss lite till och vilket resultat det gav! Oc tankarna på att aldig göra det igen försvann långt bort!

Jag har fastnat för draget, vi kommer att köra hårt för att delta även nästa år och göra denna sport till en fritidssysselsättning med våra hundar - tur att vi har Marlene som lever för detta och som var så snäll och lånade ut fina Gunne till mig så jag kunde medverka!
Jag lever fortfarande som på små moln och är stolt över allas insatser under SM. Nu sätter vi nya mål och jag ser med glädje på framtiden och alla härliga stunder den kommer att ge tillsammans med mina vovvar och våra fina vänner som också delar nöjet att få ha en draghund :)

Alla bilder är tagna utav David Holm!

Glöm inte bort livet tillsammans

Den senaste tiden har jag utvecklats mycket som person och i min relation med mina hundar. Jag har träffat människor som inspirerat mig och lyft mig till en helt annan nivå. Jag har också träffat människor som sänkt mig och gjort mig till en människa jag inte velat vara, som tur är utvecklades jag i den riktningen jag ville och jag kan nu för tiden släcka ner de relationerna som gör att jag mår dåligt så jag kan utvecklas till den människa jag vill vara istället.

Jag är ingen över social person som har massor utav vänner utan i min väskapskrets finns det 4 personer som jag gärna umgås med, plus min fina familj: min syster som hjälper mig med allt, som alltid ställer upp enormt mycket för alla pesoner, som har ett stort hjärta. Hon är någon att lita på i ur och skur. Min mamma som alltid finns där när man behöver henne, som alltid hjälper till med mina vovvar och som är snäll och lånar ut sin bil till mig.
Vännerna har jag valt med omsorg och jag har nu insett hur riktiga vänner ska vara, de jag har i min närhet är lika måna som jag över att relationen upprätthålls, de hör av sig till mig, de kommer med förslag på saker vi kan göra och de ställer upp och stöttar när allt är upp och ned - tack för att ni finns!


Just nu är livet lite upp och ner eftersom en utav mina hundar har varit dålig. Sauron har haltat från och till och när jag fick diagnosen brutna sesamben och rimadyl efter aktivitet resten av livet kännde jag att det inte riktigt passade vår livsstil. Vi är väldigt aktiva med våra hundar och att ge honom rimadyl resten utav livet känndes inte som en bra utväg. Jag sökte mig till en specialist klinik i Söderköping för att kolla upp sesambenen ordentligt och se vad man kan göra för att underlätta smärta och stelhet.
När vi kollade igenom honom fick vi svar på att sesambenen inte var brutna men att det var lätt att tro det när man såg på röngen bilderna. Däremot såg man en förkalkning i senor i tålederna.
Utöver det såg han att det var något problem med bogen på höger sida och att armbågen visade något på röntgen som han ville kolla upp.
Vi fick en ny tid för operation redan efter 2 dagar. Jag mådde inte något vidare, det tog hårt på psyket när man inte vet vad som ställer till det för min kära lilla vovve.

Operationen resulterade i artros i tåleder, inflammerad bogled och armbågen var superfin! Sauron fick bogleden renspolad och tålederna (2 st på höger tass) blev nerslipade så att senan över leden skulle kunna glida fint. Läkningstiden beräknas till minst 6 veckor för tassen och blir resultatet bra kommer andra tassen också att opereras. Jag kan säga att det inte är lätt att hålla en hund i koppel, lugn och försöka få honom att inte busa för mycket! Snart är det dax för återbesök och jag hoppas att resultatet är strålande! Ovasett hur det går så kommer Sauron att få bli en glad pensionär. Vi kommer att rikta in oss på spårning och sen lutar det åt att börja simträna, det ska bli roligt för då kan jag och Sauron få åka iväg själva på en aldeles egen aktivitet och ha roligt ihop.

Men allt detta har varit otroligt jobbigt, tankarna far i huvudet, hur ska man göra, vad kan jag göra, rehab, förebyggande...osv. Huvudet jobbar på helvarv och man kan inte sluta att oroa sig. Som tur är hjälper mina vänner mig med att få prata om det, komma med råd, få mig att tänka på annat och komma ihåg att leva i nuet - för hur roligt är det när man kommer på att man spenderat 2 veckor med att oroa sig istället för att leva livet med hundarna istället?

Jag har funderat mycket på det här med relation, träning och vardagslivet tillsammans med hundar. Det är så lätt att planera in träningar, tänka på promenader - när ska hundarna ut, har de bajsat, när tränade vi sist, har de fått en långis idag? Men man glömmer bort att bara vara med varandra - att mysa - att glädjas över hur fina mina hundar är - att se hur duktiga de är när man ber dem om något - att känna värmen inombords när de kommer och puffar på en. Man tänker ofta på träningsresultat, hur gick det idag på träningen, gjorde hunden ett bra jobb, vad kan jag förbättra? När man igentligen ska uppmuntra hundarnas inviter till omvårdnad och samspel.

Jag kommer i alla fall och har redan börjat för flera månader sen att tänka mer på mina hundar istället för mina hundars träning. Jag har börjat jobba på min relation till hundarna, att de ska få det allra bästa och att vi har lika mycket respekt för varandra och att de ska kunna påverka sin livssituation i alla olika saker vi gör. Det är oerhört viktigt för mig att mina hundar mår bra och att man kan se glädjen hos dem, jag vill att de ska glänsa, stråla och sprudla av livslust!
Man vet aldrig när tiden tillsammans är förbi, ta till vara på tiden ni har ihop och uppmuntra varandra till en vänkap och kärlek större än något annat!

Barmarks SM here we come!

Jajamensan nu i helgen är det dax för mig och sambon att fara ner till Nybro och ställa upp i Barmarks SM! Vi ska ställa upp i löpning med hund och skulle ha sprungit med Sam och Sauron. Nu är Sauron opererad och vi kan bara springa med Sam :( Som tur är får jag låna en utav Marlene Karlssons hundar så jag kan ställa upp! Jag har grundtränat med att springa olika spår men blev i mitten av träningen sjuk i halsfluss som gjorde att jag kom av mig lite men nu har jag i alla fall lyckats springa ett par gånger och även 2 gånger med hunden jag ska låna också.

Jag har också varit lite deppig eftersom Sauron opererats för artros i falangerna och det har varit psykiskt påfrestande för mig och jag la motivationen inför SM på hyllan och oroade mig bara för hur Saurons tåleder ska läka, men jag är i alla fall oerhört glad över att jag åtminstone ställer upp i Barmarks SM oavsett placering så är det en otrolig upplevelse att ha varit med!

Här om dagen umgicks jag med Emmeli Orrefjord som fotograferade mig och hundarna - det var så roligt och precis vad jag behövde efter allt med Sauron. Jag fick ny energi och jag fick fokusera på att bara ha roligt med hundarna utan krav eller träning, vi bara va och hade jätte roligt, bilderna blev dessutom helt underbara! Tack Emmeli för att du tillbringade eftermiddagen tillsammans med mig och mina hundar, det var mumma för själen!
Det gav mig också mer energi inför tävlingen och jag känner att nu jädrar ska vi tävla!

Så hörrni, håll tummarna för oss nu i helgen - för nu jädrar smäller det! SM here we come!!

Min vecka i bilder

Madde och jag tog en loppisrunda där jag köpte dessa små ljuslyktor, söta som få.

Sauron är nyopererad i sin tass, förhoppningsvis kommer han bli problemfri efter detta, men Sauron ser inte så där jätteglad ut.

Min syster brukar alltid tillbringa lite helgtid hos oss och då följer givetvis hennes vovve Zigge med och myser lite med Sam och Sauron, dock har han ett visst behov att "vakta" sina leksaker, som här där han somnat med råttan i munnen.

Vi gick hem till Anna och Zora (Sam & Saurons hundkompis), där vi fikade och Sauron passade på att ligga ute på balkongen i solen, dock passade inte soffan utan vi skulle klämma ner oss i stolen!

Sam har många olika sovstilar, här vilar vi på soffkanten.

Sauron var trött när vi skulle gå ut och fastnade lite mittemellan.

Sam passar på att slappna av på nedvarvningsrundan efter agilityträning.

Japp, det var de bilder jag hade att bjuda på och som vanligt kretsar det mesta i mitt liv kring hundarna men det blev ju i alla fall ett kort utan voffar :)

Skulle du jobba för ett paket kokosbollar?

Att få lön för ett jobb man utför är vi nog alla överrens om att vi vill ha. På mina kurser pratar vi ofta om vikten utav en bra belöning till hunden - detta kan vara svårt att ta till sig och förstå som kursdeltagare då vi ofta har "saker" som vi vet att våra hundar gillar men som inte funkar när vi sen kommer till kursen.

Vi tränar ofta med godis belöning på kurserna då godis är en belöning som lugnar hunden och som är lätt att belöna med en hög frekvens (ofta). Vid inlärning av ett nytt beteende måste vi visa hundarna när de gör rätt och få dem att vilja fortsätta träna. Om vi har en belöning som inte finns på hundens topplista över bra belöningar kommer hunden att sluta vara koncentrerad och göra ett halvdant jobb - detta är ju inte hundens fel utan vi som tränare måste inse att belöningen inte är tillräckligt bra!


Jag brukar också betona att i inlärningsfasen utav ett beteende ger vi godisbelöning ofta för att sen utöka beteendena hos hunden innan belöning kommer, så man jobbar gradvis bort den höga frekvensen utav godisbelöningen. Så bara för att man använder sig utav godis så betyder inte det att vi mutar hunden eftersom vi jobbar mot att hunden ska utföra "jobbet" innan belöningen kommer men hunden ska veta att det finns bra belöningar att få sålänge den jobbar tillsammans med oss!

Många tycker att hunden ska lyda ändå men hur ska hunden förstå vad som är rätt och fel - vad den får göra och inte får göra? Vi hundägare är ofta mycket duktiga på att fya hunden när den gör fel men har desto större problem med att uppmuntra och berömma dem när de gör rätt...det är inte alltid lätt att vara hund.

När vi pratar om belöningar på kurserna tar vi alltid upp rasegenskaper och motivation. Olika raser har olika beteenden som de vill utföra. En rottis kanske älskar att kampa medans en labbe älskar mat...hur tror ni man belönar dessa två olika individer och raser på bästa sätt för att få en bra inlärning och att hunden vill jobba vidare?


På våra kurser jobbar vi alltid efter rasegenskaper och rasmotivationer. Vill vi få en amstaff att utföra en övning med 100% koncentration och precision så använder vi oss kanske utav dragkamp som belöning....medans en jackrussell kanske kan få en pälsråtta dragandes i ett snöre på backen som den får fånga som en belöning.

Belöningar kan vara så mycket olika saker - belöning är inte detsamma som godis!!
Här kommer några exempel på saker vi går igenom med våra kursdeltagare på våra olika kurser:

* Godis/tugg belöning
* Leksaksbelöning
* Kel & mys
* Socialbelöning
* Jaktbelöning
* Luktbelöning
* Hundbelöning...osv


Det finns så många olika sätt att belöna våra hundar på och man måste se till ras och individ lika mycket som till vilken övning och vilket resultat vi vill ha.
Vill jag ha en hund som ligger högt i aktivitet för att vi ska springa en bana med hinder så belönar jag kanske hunden med en leksak eftersom leksaker oftast kampas med och då går hunden upp i varv. Att belöna hunden med leksak (dragkamp/jaktlek) när den tex ska passera en hund så kan vi få en hund som inte alls kommer kunna jobba och behärska sig vid hundmötet då vi har hetsat upp den så det blir svårt att koncentrera sig på de kommandona du ger hunden.

Om vi däremot hade belönat med godis istället vad tror ni hade hänt då? Jo, eftersom godis är lugnande (en hund måste vara lugn för att kunna äta, testa er hund i olika situationer, finns det tillfällen då hunden inte tar sin godisbelöning? Då har ni svar svart på vitt att hunden är stressad i den situationen, en stressad hund kan inte äta) så blir det lättare för hunden att behålla lugnet och klara av situationen den utsätts för.

Belöningen i olika situationer är därför oerhört viktig! Något man kanske inte tänker så mycket på när man tränar hund....


Jag brukar ofta få ta till ett litet exempel på mina kurser där jag jämför hundens utförda jobb med våra jobb och belöningen vi får för att gå och jobba:
Jag själv jobbar som städerska varje förmiddag, 24 timmar/vecka. I slutet av varje månad får jag min belöning som gör att jag varje dag går till jobbet och gör det som krävs utav mig. Min belöning blir pengarna som hamnar på mitt konto. Om jag istället hade fått ett paket kokosbollar varje månad för att jag går till jobbet varje dag, 24 timmar/vecka så skulle jag faktiskt tycka att den belöningen inte var speciellt givande och då skulle jag faktiskt se mig om efter ett annat jobb!

Jämför då med hundarna:
När hundarna kommer till en kurs, ny plats, nya hundar, nya människor och vi ska göra olika övningar med dem, alltså ett jobb de ska utföra så finns det ju massor med störningar som hundarna måste välja bort. Har vi då en belöning i form av tex leversnittar som vi erbjuder som lön för utfört arbete så har vi snart ganska många hundar som börjar jobba sämre och sämre, de kommer inte försöka att göra det vi ber dem om och de blir ofokuserade. Här blir många frustrerade på sina hundar och börjar fya när de inte lyssnar..osv. Men vad är det vi erbjuder dem igentligen? Ett paket kokosbollar istället för lönen! Om lönen inte är tillräckligt bra så kommer man vända sig om och hitta en belöning som är bättre - beroende på vilken ras och individ man har i kopplet kommer de att göra olika saker istället, tex:

* Nosa efter lukter i området
* Dra mot de andra hundarna
* Försöka hälsa på alla människor
* Leta sig fram till de andra hundarnas sittplatser och undersöka deras ägodelar

Om belöningen inte har något värde så kommer hunden hitta andra saker som har högre värde precis som ni skulle ha gjort om ni fick kokosbollar istället för lön när ni jobbar....

Jag har just nu 2 kurser igång där man mycket tydligt har fått jobba med hundarnas olika motivationer för belöning. Vissa hundar går inte att träna med hjälp av godis utan dem har vi fått träna med hjälp av leksaksbelöning. En del hundar har velat ha kel och mys som belöning. En del uppstressade hundar har vi velat belöna med godis för att sänka stressnivån. Som ni ser finns det stor variation.

Fundera själva på vad ni har för hund, ras och vad just er hund älskar - om ni hittar de belöningar som funkar bäst i situationer där det finns många störningar kommer ni också att få en lyhörd hund som vill jobba för dig eftersom du har lönen som hunden kan få.

En annan sak som var oerhört roligt att se var på valpkursen som jag har nu. Förra gången vi träffades skulle vi ha en stresshanterings övning där hundarna skulle leka med husse eller matte och sedan kunna lugna sig innan leken upptogs igen. Hundarna fick själva välja ut en leksak som låg på marken bland massor andra leksaker - ägarna fick bara följa med och hunden fick välja helt själv, alla hundar valde en leksak de ville ha och alla hundar lekte som tokar med husse och matte!
Låt hunden få välja bland det ni har att erbjuda, ta inte för givet att godiset som ni ger hemma kommer att funka i pressade situationer på kurs tillsammans med bästaste hundkompisarna, då behövs det kanske något extra ordinärt godis istället för att hunden ska tycka att det är värt att jobba för belöningen istället för att belöna sig på egen hand.

Tänk på att det inte alltid är det vi tror hunden tycker om som är det hunden vill ha!

Stress i hundens vardag

Är hemkommen ifrån en 3 dagars utbildning hos HUNDutbildningsgruppen i Alvesta. Fick lära oss mer om smittspridning, stress och djursjukvård. Ämnet jag ska skriva om i bloggen denna gång är stress då jag fick några klara aha upplevelser i min träning och vardag med mina egna hundar!

För det första vill jag förklara lite om vad stress är, stress är ett stort område som vi är dåliga på att ta i beaktning när vi tränar våra hundar, jag ska försöka ge exempel på situationer där jag har tränat min jack russell Sam och där jag tydligt kan ändra mitt sätt att handla, vara och belöna honom för att minska stresspåslaget i de olika övningarna. Jag kommer också förklara vikten av sömn och mat.

Vi delade in stressen i stressorer, stress & stressbeteenden.

Stressorer kan vara:
retningar som är för starka
retningar som är för många
retningar som pågår för länge
retningar som upplevs som hotfulla eller obehagliga
krav som är för stora
sömnbrist
frustration - att vilja men inte kunna

Stress är olika hormoner som samverkar i kroppen och som börjar verka när hunden utsätts för stressorer i olika mängder.

Stressbeteenden är ökad aktivitet, ökad muskeltonus, försämrad koncentration & försämrad finmotorik.

För att stress ska uppstå behöver hunden utsättas för en eller flera stressorer som gör att kroppen börjar reagera i form av hormoner, ökad puls..osv
Om stresspåslaget genererar i att hunden klarar sitt mål behöver inte stressen bli något negativt, den kan då istället upplevas som positiv för hunden. Stressorer som upplevs som positiva leder sällan till stressbeteenden men om stressen upplevs som negativ uppstår det stressbeteenden!

Kedjan för hur slutbeteendet blir är alltså:

Hunden utsätts för stressorer - hunden blir stressad, om hunden upplever stressen som positiv så får man inget stressbeteende men om stressen upplevs som negativ får vi ett -> stressbeteende (hur upplever jag stressen?)

Man kan ha stressupplevelser som gör att vi når vårat mål, dessa stressupplevelser kommer att skapa välmående hos oss, tex: om vi ska springa en tävling där vi måste öka tempot och ge mer kraft för att lyckas ta oss i mål för att tex vinna, här börjar kroppen öka pulsen, den börjar svettas och våra muskler börjar jobba ännu mera - om vi då lyckas ta oss i mål efter denna ansträngning (stress i kroppen) så kommer den upplevelsen att skapa välbehag och positivitet hos oss.

Om vi kan försöka ge våra hundar samma upplevelse att klara av en situation där kroppen svarat med stress så kan vi få hundar som förknippar stresskänslan med positivitet - vi har här lärt dem att stress är positivt och det är troligt att de kommer att reagera med samma känsla nästa gång de utsätts för stress i olika situationer.

Positiv stress kan vara när man försöker öppna en pet flaska, man tar i och får inte upp korken, man testar igen men får inte upp korken, nu börjar kroppen gå upp i stress och man tar i rejält och vips så är flaskan öppnad - det blev ett positivt resultat utav stresspåslaget - man fick upp flaskan.

Jämför när man tex ska försöka få tag i ett föremål som man tappat som ligger i ett hörn och man precis nästan får tag i det. Man sträcker sig och försöker verkligen att få tag i det, man blir mer och mer stressad och tillslut får man tag i det men fumlar, stressen har blivit så stor så att finmotoriken inte funkar. Man tappar föremålet om och om igen, detta blir då negativ stress, stresspåslaget ledde inte till något positivt.


Här vill jag ta upp en del av agilityn som jag själv har haft problem med där jag upplever att hundens frustration och motivation har ställt till det - nämligen vid slalomträningen i agility! Sam brukar klara av att ta slalompinnarna (oftast 4 st) enstaka ggr efter varandra (oftast 2 ggr) men efter det kanske han missar någon port och jag får ta om slalomet, här börjar en viss frustration komma (troligtvis kommer ett stresspåslag som jag har missat och istället kallat det för frustration över utebliven belöning), han börjar skälla och går upp i aktivitet. Jag skickar honom mot slalomet igen och han misslyckas, jag tar om slalomet igen och han misslyckas! Här har vi då en hund som skäller, som testar andra inlärda beteenden och som har hög aktivitet - alltså har jag en hund där finmotoriken slutar att fungera - hur ska han kunna klara slalomet i den situationen? Han kan inte eftersom stressen blir så hög att den slås ut! Detta har jag aldrig reflekterat över förut! Att ta ett slalom kräver hög koncentration och mycket finmotorik men om hunden har så stort stresspåslag att finmotoriken inte funkar kan den då ta ett slalom?

Jag har därför börjat att plocka bort stressorer vid slalomträningen, mitt fall har jag plockat bort godisbollen, klickern och felsignal. Allt detta ser jag som stressorer för min hund...istället gjorde jag så att jag bara hade godis iform av små ostbitar som jag kastade framåt vid sista porten. Inga klick för sista porten, ingen boll som han fick jaga efter och ingen felsignal när han gick ur slalomet - jag måste säga att det blev succé! Han klarade av att ta slalomet fler gånger och dessutom kunde jag variera sida utan några större problem!
Så jag tror att vi kan vinna mycket på att ta oss en funderare kring våra träningssituationer och våra träningsmiljöer - kan vi plocka bort vissa stressorer för att minska stressen hos våra hundar och i de olika miljöerna? Kan vi styra träningen på ett bättre sätt när vi börjar tänka i banor kring stressorer? ÅÅÅÅÅÅ detta ämne facinerar mig något enormt, jag skulle nog kunna skriva tills ni alla somnar och undrar om det aldrig ska ta slut!

När vi pratade om stress så kom vi in på ett ämne där jag fick många ideér och tankar kring mina egna hundar, nämligen ÅTERHÄMTNING.

En hund bör inte motioneras mer än ca: 3 ggr/vecka, människor kan motionera varannan dag. Med motion menas att hunden varit tvungen att pressa sig för att klara uppgiften. Tex: agility, jobbiga spår, drag, löpning..ja i alla situtioner och träningssammanhang där kroppen varit tvungen att öka aktiviteten (kan även vara i olika miljöer där stressorerna blir för påtagliga - inte bara i träningssammanhang eller motion) så en nedbrytning sker i kroppen (katabolt arbete). Tänk efter när era hundar utsätts för motion, tänk stressorer och stress för det kan ju ske i andra sammanhang än i träning!
Om hunden har blivit utsatt för motion så måste hundens kropp få återhämta sig (anabolt) för att träningen ska ge resultat och hunden ska kunna återhämta sig fysiskt. Med återhämtning så kan hunden på nytt motioneras med bra effekt. Får hunden inte återhämta sig så sker inte uppbyggnandet av kroppen utan den bryts bara ner.

KATABOLT: motionen som hunden får
ANABOLT: det som bygger upp


När man tränar hund och när hunden utsätts för stressorer som påverkar så mycket att kroppen måste börja stressa upp för att klara situationen är det därför mycket viktigt att hunden får tillräckligt med sömn! I sverige har vi länge pratat om att hundarna är understimulerade när de på något vis blir lite krångliga eller uppvisar beteenden vi inte klarar av (kanske rentutav stressbeteenden) - men kan det faktiskt vara så att de blivit utsatta för stress i olika situationer som brutit ner kroppen och efter det har de inte fått tilräckligt med sömn så de kan bygga upp kroppen igen? Kan det vara så att våra hundar inte alls är understimulerade utan överstimulerade? Har vi koll på hur mycket stressorer våra hundar blir utsatt för och hur mycket tid de får till återhämtning?

Här har jag fått fundera mycket kring min egna träning och mitt aktiva liv med mina hundar. Jag måste påstå att jag lever ett väldigt aktivt liv med mina hundar där de får följa med till olika aktiviteter, olika miljöer och de får bra med rörelse. Men får de den sömn de behöver? Nja, det tror jag faktiskt inte. När jag börjar fundera över hur mycket de faktiskt vilar så är det i princip någon/några timmar på dagen och sen så sover jag ca: 8 timmar/natt.

I en undersökning från Storbrittanien som gjorts hade man kollat på när hundar går och lägger sig för natten och sover och det visade sig att hunden inte somnar förrens sista personen i familjen går och lägger sig, för att sedan vakna och inte gå ner i drömsömn (om de äns kommer dit) igen när den första personen går upp på morgonen. Alltså sov inte en del hundar mer än ca 4 timmar/natt!

Man vet inte riktigt hur mycket en hund behöver sova utan det har bara gjorts en undersökning på en hund av rasen sankt berhnard och den hunden behövde sova 18 timmar för att fungera optimalt - men som sagt det är bara en undersökning på en hund.

Vi vet att ett rovdjur behöver sova mer än ett gräsdjur (generellt). Alltså det vi äter styr hur mycket vi behöver sova. Vi vet också att en hund behöver sova mer än 1 människa och enligt David Selins (HUNDutbildningsgruppen) teori behöver hundar sova mellan 12-18 timmar/dygn. Har jag tur på en dag där det inte händer så mycket kommer mina hundar troligtvis upp i högst 10-11 timmar! Här kan jag definitivt ändra sovförhållandena för att öka återhämtningen hos mina hundar. Jag måste bli bättre på att på en bra balans mellan det katabola och det anabola samspelet. Motion kontra återhämtning (sömn och näring)

En viktig del att ta upp är också att trötthet inte sänker stress utan det ökar stressen. Många får rådet att motionera sina hundar innan kurs om de upplevs som "jobbiga" eller att de ska gå en ordentlig promenad innan de lämnar hunden ensam hemma men hur ska hunden kunna hantera sin rädsla/ångest och alla stressorer om de är trötta?

Här kan jag ta Sauron som ett exempel: När vi har varit iväg på träning eller haft en dag där vi varit i många olika miljöer och han haft lite eller ingen tid att sova på så märker jag det direkt på honm. Han blir mera känslig och kan reagera med att skälla på saker han aldrig tidigare skällt på. Han kan öka i reaktionsnivå och bete sig allmänt konstigt - men vadå konstigt? Han är ju totalt mentalt utmattad, han kan inte hantera de stressorer han blir utsatt för och det är här många tror att ens hund bara mopsar upp sig och är allmänt olydig. Jag har lärt mig att i tid se och känna när Sauron behöver vila och återhämta sig och hans sätt att "bete" sig har gett mig ett stort försprång i att se när han börjar få nog, värre är det med en hund som kanske inte reagerar på saker runt omkring, sån är Sam och där krävs det att jag tränar mig i att både tänka och handla i att se stressorer som påverkar honom. Fasen vad vi kan lära oss mycket utav våra hundar bara vi öppnar ögonen och ser.


En viktig förutsättning för att er hund ska kunna sova är också att någon vaktar....alltså kan vi inte med säkerhet säga att våra hundar sover när vi är på jobbet eller när de är ensamma hemma!
Har man två hundar kommer en utav dem att vakta medans den andra sover. Ni som gått hos HUNDutbildningsgruppen på kurser vet att jag pratar om vaktprofil nu och att den spelar in hur och vem som vaktar men jag kommer inte gå in djupare på detta område då jag troligtvis aldrig kommer att kunna hitta tillbaka till stressämnet sen :)

Vi vet också att en liten hund behöver sova mindre än en stor hund. Något vi alla ska komma ihåg är att sömnen är oerhört viktig för oss alla, hund som människa!

Nu hoppar jag till min andra aha upplevelse förutom stressorerna och sömnen, nämligen näring. Om hunden inte får rätt näring kommer inte kroppen att kunna återhämta sig heller! Näringen (maten) hunden får i sig kan vara mer eller minder anabolt (uppbyggande), det styrs av olika amnosyror som kroppen tar upp. Om man har en hund som utsätts för mycket stress är detsamma som en hund som jobbar mycket - alltså behöver den hunden lika mycket mat som hunden som jobbar hårt!

En hund som får bra mat och som får bra med rörelse men som ändå lägger på sig är stressad! Här fick jag mig en funderare kring Sam. Jag har tyckt att han borde gå ner några 100 gr och har därför dragit ner lite på hans mat. Han äter ett lightfoder (nordic färskfoder) därför att jag tycker att han har lätt för att lägga på sig. Jag drog ner lite på maten då jag vill ge honom de bästa kroppsliga förutsättningarna för ett långt och fysiskt aktivt liv utan onödigt slitage på leder. Jag tränar en hel del och är mycket aktiv med mina hundar. Om man då ska försöka att hålla en jämn balans mellan katabolt och anabolt måste jag ju se till att han får bra med sömn och ett foder som hjälper honom att återhämta sig och fodret ska definitivt ges i en sådan giva att han är mätt, nöjd och belåten. Om hunden inte får tillräckligt med sömn och tillräckligt med mat så kan inte kroppen återhämtas och byggas upp!

Här började jag att fundera kring mina hundars matvanor. Jag har dragit ner på både Sam och Saurons mat (ca: 40gram om dagen) men har haft åtminstone en hund som inte varit nöjd efter att han fått sin mat.
Nu har jag börjat tänka om! Nu har jag höjt deras ranson istället så båda hundarna får 80 gram mer utav maten varje dag. Jag ska göra detta som ett test för att se om jag lyckas hålla hullet på dem som nu och om de verkar mer tillfredställda både mentalt och fysiskt. Sen kommer jag också att hålla koll på träningssituationerna - får jag andra resultat när jag ändrat på detta? Klarar de av att hantera frustrationen och intensiteten på ett annat sätt? Har jag lyckats hitta en bra balans mellan katabolt och anabolt om jag ökar fodergivan och sömnen? Mycket intressant!

Sen fick jag reda på en till sak som är mycket intressant när det kommer till hundmat. Kolhydrater i för stora mängder stänger av kroppens anabola arbete! Alltså om man har ett foder som till största delan är uppbyggt på spannmål så kan det vara idé att se över detta om man upplever att ens hund är orolig, stressad eller om man ger den normalt med rörelse och motion men den ändå lägger på sig. Kolhydrater (för mycket) stannar upp kroppens uppbyggnad!

Nu måste jag nog tyvärr avsluta om jag vill behålla mina bloggläsare...
Jag skulle kunna spåna om detta i evigheter och det finns så otroligt mycket mera att ta upp kring dessa ämnen men jag inser att jag nog aldrig kommer att sluta skriva då jag bara hittar nya infallsvinklar och nya saker som behöver nämnas så jag sätter punkt här och vill ni veta er eller har fler frågor på hur man kan utföra stresshanteringsträning får ni höra av er till mig.

Hoppas jag lyckats få er att fundera kring era hundar och stress och att ni lägger märke till vad era hundar gör i olika sammanhang...stressar de eller är de frustrerade eller kan det rent av bara vara motivation och belöningsförväntan?