Jag är ingen över social person som har massor utav vänner utan i min väskapskrets finns det 4 personer som jag gärna umgås med, plus min fina familj: min syster som hjälper mig med allt, som alltid ställer upp enormt mycket för alla pesoner, som har ett stort hjärta. Hon är någon att lita på i ur och skur. Min mamma som alltid finns där när man behöver henne, som alltid hjälper till med mina vovvar och som är snäll och lånar ut sin bil till mig.
Vännerna har jag valt med omsorg och jag har nu insett hur riktiga vänner ska vara, de jag har i min närhet är lika måna som jag över att relationen upprätthålls, de hör av sig till mig, de kommer med förslag på saker vi kan göra och de ställer upp och stöttar när allt är upp och ned - tack för att ni finns!
Just nu är livet lite upp och ner eftersom en utav mina hundar har varit dålig. Sauron har haltat från och till och när jag fick diagnosen brutna sesamben och rimadyl efter aktivitet resten av livet kännde jag att det inte riktigt passade vår livsstil. Vi är väldigt aktiva med våra hundar och att ge honom rimadyl resten utav livet känndes inte som en bra utväg. Jag sökte mig till en specialist klinik i Söderköping för att kolla upp sesambenen ordentligt och se vad man kan göra för att underlätta smärta och stelhet.
När vi kollade igenom honom fick vi svar på att sesambenen inte var brutna men att det var lätt att tro det när man såg på röngen bilderna. Däremot såg man en förkalkning i senor i tålederna.
Utöver det såg han att det var något problem med bogen på höger sida och att armbågen visade något på röntgen som han ville kolla upp.
Vi fick en ny tid för operation redan efter 2 dagar. Jag mådde inte något vidare, det tog hårt på psyket när man inte vet vad som ställer till det för min kära lilla vovve.
Operationen resulterade i artros i tåleder, inflammerad bogled och armbågen var superfin! Sauron fick bogleden renspolad och tålederna (2 st på höger tass) blev nerslipade så att senan över leden skulle kunna glida fint. Läkningstiden beräknas till minst 6 veckor för tassen och blir resultatet bra kommer andra tassen också att opereras. Jag kan säga att det inte är lätt att hålla en hund i koppel, lugn och försöka få honom att inte busa för mycket! Snart är det dax för återbesök och jag hoppas att resultatet är strålande! Ovasett hur det går så kommer Sauron att få bli en glad pensionär. Vi kommer att rikta in oss på spårning och sen lutar det åt att börja simträna, det ska bli roligt för då kan jag och Sauron få åka iväg själva på en aldeles egen aktivitet och ha roligt ihop.
Men allt detta har varit otroligt jobbigt, tankarna far i huvudet, hur ska man göra, vad kan jag göra, rehab, förebyggande...osv. Huvudet jobbar på helvarv och man kan inte sluta att oroa sig. Som tur är hjälper mina vänner mig med att få prata om det, komma med råd, få mig att tänka på annat och komma ihåg att leva i nuet - för hur roligt är det när man kommer på att man spenderat 2 veckor med att oroa sig istället för att leva livet med hundarna istället?Jag har funderat mycket på det här med relation, träning och vardagslivet tillsammans med hundar. Det är så lätt att planera in träningar, tänka på promenader - när ska hundarna ut, har de bajsat, när tränade vi sist, har de fått en långis idag? Men man glömmer bort att bara vara med varandra - att mysa - att glädjas över hur fina mina hundar är - att se hur duktiga de är när man ber dem om något - att känna värmen inombords när de kommer och puffar på en. Man tänker ofta på träningsresultat, hur gick det idag på träningen, gjorde hunden ett bra jobb, vad kan jag förbättra? När man igentligen ska uppmuntra hundarnas inviter till omvårdnad och samspel.
Jag kommer i alla fall och har redan börjat för flera månader sen att tänka mer på mina hundar istället för mina hundars träning. Jag har börjat jobba på min relation till hundarna, att de ska få det allra bästa och att vi har lika mycket respekt för varandra och att de ska kunna påverka sin livssituation i alla olika saker vi gör. Det är oerhört viktigt för mig att mina hundar mår bra och att man kan se glädjen hos dem, jag vill att de ska glänsa, stråla och sprudla av livslust!
Man vet aldrig när tiden tillsammans är förbi, ta till vara på tiden ni har ihop och uppmuntra varandra till en vänkap och kärlek större än något annat!
4 kommentarer:
Det är så roligt när träningen ger framsteg. Det är de stunder som man får en sån där riktig lyckokänsla som gör att man tar sig förbi alla motgångar, som faktiskt hundträningen innehåller många gånger. & som sagt så är det viktigaste av allt, att man har roligt tillsammans! :) För att se sin hund riktigt nöjd och lycklig är det allra bästa!:)
Får hoppas att allt återhämtar sig som det ska för Sauron!
Japp, vi får hålla tummarna för Sauron och jag läste din blogg och såg att det gick super öfr dig och voffarna - härligt!!
Åh jag är så stolt över dig och att ha dig som vän. Att du är en av de få jag känner att jag kan ringa och som alltid ser till mitt bästa. Visst är det underbart att få utvecklas tillsammans med sina vänner! Jag är så glad över att jag träffat dig! Jag blev oerhört rörd av den atmosfär som var när jag fotade dig och hundarna. Ni har en unik relation med varandra. Busiga Sam som släpptes lös och lilla russeln Sam som följde dig så fint! Vackra ni! KRAM
<3 Tack! Och jag kan bara säga detsamma, en underbar vän som alltid finns där oavsett vad, finare finns inte!! Du har förmågan att kunna se saker som andra inte ser, du vet vad som värmer i hjärtat och jag vet att du aldrig skulle säga något bara för att, och det gör att det du säger och skriver är något jag verkligen tar åt mig utav.
Skicka en kommentar