Igår var Curt Blixt hos oss på Hundia Hundskola i Mjölby och höll en föreläsning/utbildning i Lär dig läsa hund! Vi hade ett långt teoripass på förmiddagen där vi gick igenom BPH - ett nytt hundtest som är färdigställt och som ska passa flera raser och ge ett mera specifikt resultat än vad ett MH gör. Det var mycket intressant att få se hur det hade gjort och hur de olika raserna hade reagerat, raser som de hade testat under projekttiden var: Dvärg pinscher, Amstaff, Golden, Rhodresian Ridgeback & Whippet.
På eftermiddagen var det sen dax att gå ut och testa våra kunskaper i att se signaler hos hunden och vad den gör i olika test situationer. Jag hade med mig båda mina hundar till testerna och de visade olika beteenden vid de olika testerna. Innehåll i testet var:
* Närmande person
* Person som sedan kommer och står nära
* Personen lånar hunden och går en sväng
* Personen lyfter fram tass, baktass och kollar tänder
Efter det testade vi att leka med hundarna både föraren och Curt för att se hur hunden är vid lek, om den leker och på vilket sätt.
Till sist drog vi släde på hunden - en form av hotsituation för att se hur hundarna försöker klara ut det. Här visade alla hundar som testades mycket olika tekniker och beteenden och som alltid är det så himla intressant att få se hur hundarna gör utan påverkan av föraren!
Vid hotsituationen blir de flesta hundar väldigt ljudliga, skäller och ibland morrar, de kör undanmanövrar och ibland små flyktförsök för att sedan direkt ställa upp sig och försöka kontrollera vad som händer....man kan nog säga att de verkligen jobbar med hela sin repotoar av beteenden för att försöka förstå sig på släden (släden dras emot hunden och stundom glider den bara fram och ibland rycks den framåt, så länge hunden inte flyr så fortsätter man att dra för att se vad hunden gör, man knäcker ALDRIG en hund i denna situation utan man drar släden efter vad varje hund klarar av!)
Båda mina hundar var mycket trötta efter detta och fick åka hem och vila tills kursen var slut. På kvällen följde vi med Marlene till Picknik och pop i hembygdsgården i Mjölby - en trevlig liten festival med precis lagom mycket folk. Marlene hade med sig sin hund Issen, som för övrigt också hade varit med på testet tidigare på dagen och hafte en jättefin avvreaktion på släden. Issen har en tendens till att bygga på sig "oro", negativ affekt..osv så för hans del var genombrottet efter att vi hade stannat släden och han fick passera den fram och tillbaka ett antal gånger tills man såg att han inte var berörd utav den längre! Att få avvreagera i sin egna takt och att verkligen lägga ner tid på det är mycket viktigt för en hund som har lätt för att bygga på sig i jobbiga situationer och det fick Issen verkligen göra idag!
Tillbaka till festivalen - Issen låg snällt på filten när Marlene bad honom, han jobbade på bra för att få godis/mat medans det sprang barn och låg hundar runtomkring och dessutom tränade Marlene lite tävlingslydnad med honom och istället för att gå ner i tempo i laddade situationer blev han istället mera energisk! Varför?
Mina hundar fick också följa med upp till festivalen och de var väldigt lugna trots all rörelse, alla barn & hundar. Sam sa inte ett ljud på hela kvällen och Sauron kunde vara nära de andra hundarna utan problem, de verkade ha ett lugn över sig även i denna "jobbiga" situation med alla störningar. Det fick mig att fundera.....
Jag tänker på när vi människor bygger på oss irritation och ilska, vi blir arga och frustrerade. Vad gör vi då? Jo, antingen blir vi rosenrasande, skriker och viftar med armarna - eller så blir vi tysta och försöker dämpa oss, vi håller kvar känslorna inombords och försöker dämpa oss. Vilket utav dessa två alternativ tror ni är bäst för kropp och själ?
Jag tror att det är bättre att lätta på ventilen - att släppa ut allt det jobbiga vare sig det handlar om att gå till gymmet, springa, boxas, skrika eller gråta. Att få lätta på trycket och utåtagera borde lätta på det trycket vi har inombords.
Tittar vi sen på hundar som inte kan ventilera på samma sätt som oss, de kan inte gå till gymmet, de kan inte gråta, de kan inte styra sitt liv på samma sätt som vi. Men de kan låta, de kan vara utåtagerande och de kan visa ilska, frustration och stress. Att få lätta på trycket och lufta ventiler känns för mig som att de gör sig av med onödig stress - de lagar sig själva. För visst är det väl så att när vi människor väl har haft ett riktigt ventil pys så är vi ganska dävna i kroppen och en känsla av tillfredsställelse infinner sig?
Kan det vara samma sak för hundarna?
Reflektionerna efter festivalen var i alla fall hur det kommer sig att Issen som i vanliga fall blir ganska svår att träna i jobbiga och påfrestande situationer nu kunde koncentrera sig bra på Marlene i denna brokiga miljö? Hur kommer det sig att han var villig att jobba tillsammans med Marlene på festival området och samtidigt gå upp i energi istället för att bli dämpad? Jag skulle absolut inte påstå att det är pga stresspåslag - ni vet hundar som blir skälliga, ivriga och energiska pga stress utan här var Issen koncentrerad, motiverad och lugn i alla situationer där passiviteten slog in. Han visade inga tecken på stress eller att han slöt sig i sig själv - han var bara helt vanliga Issen!
Kunde dagens testa ha något med detta att göra? Han blev utsatt för en påfrestning som tog sig lång tid att ta sig ur MEN han fick den tiden och lyckades komma ur det jobbigt! Kan det ha stärkt Issen? Kan han kanske för en gång skull fått känna att han klarade av en jobbig situation och att han nu hade ett inre lugn? Vad kan det bero på? Var det bara en luftning av ventilen som behövdes och att sen få stärka sig själv och bli lugn som behövdes för att Issen senare skulle klara att vara i en miljö med så mycket störning och dessutom balansera upp sin koncentration med sin passivitet så bra?
Sen till mina hundar - Sam har en tendens till att hetsa sig själv när vi passerar många hundar så igår när vi kom till Hembygdsgårde stod det en man med en hund precis vid ingången och jag hade stått och sett hur han släppte fram sin hund till Sauron utan att fråga innan så jag ville inte att det skulle bli livat när jag kom med Sam så jag lyfte upp honom i famnen - i vanliga fall hade Sammorrat och blivit lite frustrerad utav att vara i min famn när en annan hund vill hälsa på honom men igår sa han inte ett ljud, han var helt tyst - likaså när vi kom upp till Marlene och de andra sa han ingenting åt Issen eller pudeln som var där, han var helt cool. Efter det satt han bara och hade ett allmänt lugn över sig han reagerade inte på något och då menar jag inte som om han skulle vara avständ - det var han absolut inte mera som om han var tillfreds med situationen.
Sauron hade inga problem att vara nära Issen eller de andra hundarna heller och han var inte nämdvärt pipig, han var också mera lugn och behaglig. Han reagerade på störningarna men byggde inte på sig någon nergativ oro eller ängslan. Jag vet också att tidigare när Sauron blivit belastad så får han en ökad oro för mera i sin omgivning eller när han blir riktigt trött i knoppen så börjar han att reagera starkare på flera saker i sin omgivning så det är ju också en viktig poäng i det hela! Varför blev det tvärtom i detta fall?
Vad beror då detta på? Var det för att de tidigare under dagen hade fått lätta på ventilen? Var det för att de hade fått spela upp sin alldeles egna repotoar av beteenden och vi som förare inte hindrade dem?
Ja ni, detta tål att begrunda - jag ska vara mer uppmärksam framöver på hur detta kan leda till ett ökat välbefinnande - att få utåtagera även som hund och hur Issen kommer att utvecklas om han får avvreagera på saker som är jobbiga för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar