lördag 2 januari 2010

Uppfostrad via samhället

Har tänkt länge på detta och har själv väldigt ofta fostrat mina hundar efter vad samhället tycker....trist!!

Varför ska alla hundar enbart gå vid sidan om oss och alltid göra som vi säger?
Varför tillåts inte hundar att skälla och visa hur de mår?
Varför försöker vi inte ge våra hundar vad de förtjänar och behöver?

De är ju faktiskt levande varelser, inga kylskåp som man kan flytta runt på och som kan ställas i ett hörn där de ska stå tills vi vill att de ska göra annat! Jag uppfostrade min hund på ett felaktigt sätt bara för at samhället krävde det av mig...dessutom har jag själv valt en ras som inte alltid kommer undan med att bete sig som en hund kan göra; skälla, morra, utfall osv.
Jag fostrade min hund efter samhälletsnormer där hundar ska lyda oss och göra precis som vi säger ALLTID, jag skapade ett större problem än vad jag hade innan....då började jag utbilda mig, det var antingen det eller ge upp min hund till någon annan. Det senaste var inget alternativ för mig så jag utbildade mig inom hund istället, det bästa jag någonsin gjort kan jag säga!!

Efter det så har jag mycket större förståelse för dessa djur, som allt för ofta lever under fängelseliknande förhållande där det sägs att; EN LYDIG HUND ÄR EN LYCKLIG HUND....kanske, men jag skulle nog vilja påstå att alla något busiga, bångstyriga hundar ändå är mer lyckliga och har mer livsglädje än alla hundar som kan gå lösa brevid sin ägare genom storstaden utan att ens blinka åt hunden som passerar.

Finns säker de som tycker annorlunda men fundera på varför du uppfostrar din hund på ett speciellt sätt, är det för att hunden ska passa i ditt liv och åt det ni ska göra tillsammans eller är det för alla människor runt omkring dig inte ska kunna säga att du har en ouppfostrad hund som försöker ta över hemma hos dig??

1 kommentar:

Pirre sa...

Idag var jag med om något mycket otrevligt. Min tik hoppade och skällde (inte att förväxla med utfall) mo en annan hund, mycket långt bort. Klart den hunden svarar upp, lite morsk, men mest med glädje. Han kanske kände sig oförättad, vad vet jag. Men blir man "gapad" på på ett sådant vis reagar man nog. Tyvärr resulterade det in att husse slängde ner hunden i diket, tryckte ner den ytterligare en gång och efter det gick han i minst 5 minuter och skrek på hunden. Högt. Det var meningen att jag skulle höra. Antingen skulle jag ta åt mig och förstå att jag borde få ordning på mina hundar (en dräktig tik, hon får säga vad hon vill, jag vet inte vad hon har för behov, men de kan inte jag styra över, jag styrde bara över var hon var, dvs intill mig) eller så ville han att jag skulle höra att han minsann ser till att få pli på sin hund.

Hur tevlig promenad har han på en skala. Jag såg på hunden att den inte råkade ut för det här första gången... Varför inte koppla av och se det som djur som har behov av att prata med andra. kanske var Elvira orolig för att den ska komma fram till oss, dräktig som hon är. Hon kanske bara pekade finger. Den andra pekade tillbaka.. Och det fick den andra stryk för det. Ne, en lydig hund är inte en lycklig hund. Inte om lydnad innebär att man får stryk. Eller inte får prata sitt språk.

Jag hade fler hundar i koppel, hade jag skrikit åt dem (att sluta) hade mina hundar blivit rädda. Och en tik som ska valpa om 12 dagar skrämmer man inte upp... Inte de andra heller för den delen. Men så hemskt. Tom. på avstånd var jag och min hundar orsak till en misshandel.

Ne, fram för busiga lyckliga hundar och ägare som förstår.